I alla möjliga sammanhang pratas det om "snälla killar". Tjejer pratar om huruvida de vill ha en "snäll kille" eller inte. Och många killar beskriver sig själva på det sättet. Jag har själv många gånger fått frågan (från både tjejer och killar) om jag vill ha en "snäll kille".
Vid första anblicken kan det ju tyckas vara något självklart positivt. Jag menar vem vill blir misshandlad, bestulen eller illa behandlad på något annat sätt? Men är det allt begreppet betyder? Räcker det att inte vara ett kräk för att betraktas som en "snäll kille"? I så fall är ju begreppet så brett att det i princip saknar innebörd.
Andra gånger får jag intrycket att den som pratar om "snälla killar" snarare menar någon som saknar (eller i alla fall inte uttrycker några) egna åsikter, värderingar och prioriteringar, som låter sin utvalda styra och ställa över allt. Kort sagt en dörrmatta.
Det tycks vara ytterligheterna och begreppet kan innebära vad som helst däremellan. Så vill jag ha en "snäll kille"? Jag har ingen aning. Jag vet inte vad det betyder. Snäll mot vem? På vilket sätt då? Under vilka omständigheter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snäll är ett ord som jag har svårt att ta på allvar. Det låter så infantilt på nåt sätt. Därför tolkar iaf jag "snäll kille" som alternativet dörrmatta. Och eftersom jag redan har en dörrmatta (en sån som ligger framför ytterdörren alltså) så behöver jag alltså ingen snäll kille!
SvaraRaderaEn annan tanke som slagit mig när det gäller det här ämnet. Kan det vara så att de "snälla killarna" som det gått inflation i är något slags reaktion på (vänster-)feminismens ständiga beskrivning av män som förövare och förtryckare av de stackars kvinnorna? Att män väljer etiketten "snäll kille" för att man vill distansera sig från den stereotypen?
SvaraRaderaJag är inte med på att vänsterfeminismen ständigt beskriver män som förövare och förtryckare. Däremot är väl velourmannen en ett vänsterfeministiskt ideal. Det är kanske detta ideal som de "snälla killarna" försöker leva upp till?
SvaraRaderaFast det är ju det som blir konsekvensen om kvinnor alltid är förtryckta och offer. Våld i nära relationer reduceras till en fråga om enbart mäns våld mot kvinnor.
SvaraRaderaNär det gäller frågor om porr och prostitution så antas kvinnor vara hjälplösa offer (som inte förstår sitt eget bästa) och som blir utnyttjade _av män_. (Det jag för övrigt har lite svårt att förstå med det resonemanget är hur man menar att demokratiska rättigheter blir meningsfulla under de omständigheterna. Om kvinnor inte ens kan betros med att själva bestämma vem de ska ha sex med och under vilka omständigheter, hur kan vi då betro kvinnor med makt över samhället i stort?)
När det gäller kvinnlig representation på högstatuspositioner antas den enda väsentliga förklaringen vara att män väljer varandra för att de är män (och därmed alltså väljer bort=förtrycker kvinnor) utan att ta hänsyn till att kraven och förväntningarna på Mannen (den stereotypa manliga könsrollen) är att han ska göra karriär och kunna förse sin familj med så goda (materiella) förutsättningar som möjligt. Att misslyckas karriärmässigt, som försörjare, är i någon mening detsamma som att misslyckas som man (det är en förväntning som fortfarande ligger kvar även om kvinnor också arbetar och bidrar till familjens försörjning). Samma förväntning, krav och därmed drivkraft finns inte på Kvinnan (som stereotyp könsroll).
Osv. Varje gång kvinnor pekas ut som offer så blir ju konsekvensen i någon mening att män är förövare. När kvinnor utpekas som förtryckta så blir ju följden att män är förtryckarna. I själva verket är ju båda etiketterna försedda med en mängd krav och förväntningar som åtföljs av en mängd belöningar och bestraffningar beroende på hur den enskilda mannen eller kvinnan förhåller sig till föreställningen om Mannen eller Kvinnan.
Jag är inte heller med på att kvinnor, av vänsterfeminismen, alltid beskrivs som förtryckta och offer. På sätt och vis är vi alla, som du skriver, offer för förtryckande samhällsstrukturer, precis som vi alla är förtryckare när vi upprätthåller dessa strukturer.
SvaraRaderaVisst finns det vänsterfeminister som gärna vill se världen i svart och vitt, och som resonerar enligt din beskrivning, men sådana människor finns i alla läger.
Sen är det ju ett problem att det är mycket lättare att nå ut med sina åsikter när man förenklar, vilket gör att även smarta människor gör det. De borde verkligen inte falla för frestelsen, i längden så gör det mer skada än nytta! (Gammalt djungelordspråk)
Låt mig förtydliga att jag utgår ifrån något slags generaliserande deskriptivt förhållningssätt, inte ett deterministiskt normativt sådant. Jag säger alltså ingenting om vad _alla_ vänsterfeminister tror eller tycker, eller att det skulle vara något slags absolut och för alltid given förutsättning för att kunna betrakta sig som vänsterfeminist, bara vad jag uppfattar är en vanlig föreställning kopplad till den etiketten.
SvaraRaderaOch för min frågeställning ovan är det ju fullständigt irrelevant egentligen om det är alla (vänster)feminister, en majoritet eller bara en högljudd minoritet som har den inställningen. Det som är relevant för frågeställningen är hur de män som väljer att kalla sig "snälla killar" uppfattar att Mannen framställs och om det har varit en faktor i deras val.
Jo, nog antog jag att du generaliserade, jag bara höll inte med om att det skulle vara just till vänster detta generellt förekommer.
SvaraRaderaOch jo, jag förstod vad du var ute efter, jag bara valde att kommentera den där detaljen istället för huvudfrågan. Det finns säkert killar som känner ett behov att ta avstånd från den bild av Män som framställs när vissa nyheter ska rapporteras och frågor debatteras.
En ensam tjej på väg hem en sen, mörk kväll tänker ofta på sig själv som ett potentiellt offer när hon hör fotsteg närma sig bakom henne. Samtidigt finns det säkert många killar som inser att de blir betraktade som potentiella förövare när de är fotstegen som närmars sig bakom den ensamma tjejen. Det måste vara obehagligt att veta att man kan bli betraktad på det sättet när man inte förtjänar det.
En kille som tänker så kanske också känner ett behov av att beskriva sig själv som snäll i betydelsen "inte våldsam". För att beskriva sig själv som "inte våldsam" låter ju lite suspekt...
Och där har vi ju definitivt problem. Det är dels ett problem att den ensamma tjejen på väg hem ska behöva känna sig utsatt och rädd. Och det är ett problem att killen som aldrig skulle göra en fluga för när behöver uppleva obehaget av att bli betraktad som ett hot.
SvaraRaderaOch jag håller med dig om att "inte våldsam" låter ganska suspekt även om det finns rimliga anledningar till att vilja signalera just det. Men jag påstår inte alls att det _är_ förklaringen till alla dessa "snälla killar", eller att det ens är det som avses. Jag mest bara spekulerade över om det kan finnas ett samband.