Moralfilosofi, nostalgi och 60-talsmusik i Eskilstuna

Det bör vid det här laget vara ganska tydligt att bloggandet går på sparlåga för oss allihop i sommar. Inte så att det inte finns saker att skriva om, det är väl snarare så att det är svårare än vanligt att hitta tid och motivation bland allt annat som händer. Som hastigt påkomna och helt oplanerade och oförberedda utflykter till Eskilstuna där jag befinner mig nu i några dagar till innan det bär vidare mot Karlstad där nästa vecka kommer tillbringas. Tänkte dock ta mig tid bland läsande om moralfilosofi och spelande av 60-talsmusik och nostalgiska tillbakablickar för att skriva några rader.

Kanske för säkerhets skull ska tillägga att det inte riktigt är 60-talet de nostalgiska tillbakablickarna går till utan gamla nolleperioder (både som nolla, fadder och general) under min förra tid som student. Det är ju vid det här laget klart att jag blir heltidsstudent igen i höst. Den här gången som lärarstudent i Umeå. Det känns, på det hela taget, väldigt bra även om jag inte riktigt löst hela finansieringen än. Men jag är inte särskilt orolig för det, det ska nog lösa sig på ett eller annat sätt.

Läsning om liberalism

Under en tid har jag gått och funderat lite över och planerat för en studiecirkel om liberalism till hösten. Följaktligen kommer det bli en del läsning på det området också i sommar, framförallt klassiska texter som t.ex. John Stuart Mill. Men det är också med stort intresse jag kommer följa Sydsvenskans artikelserie om liberalismens framtid fem lördagar i sommar. Först ut var Alexander Bard och Jan Söderqvist i lördags.

Tips på andra måstetexter på temat liberalism, gärna av mer modernt snitt, tas tacksamt emot.

Fånig romancelitteratur

I väntan på semestern har jag avvaktat med den filosofiska läsningen jag planerat för sommaren och istället fokuserat på mer av romancelitteratur. Efter att ha läst Beyond Heaving Bosoms kände jag mig tvungen att försöka mig på The Flame and the Flower av Kathleen Woodiwiss, som framstod som något av det värsta som producerats i genren, bara för att se vad det var för något.

Och mycket riktigt var den något av en katastrof. Jag har sällan sett maken till oengerande menlöst våp till hjältinna, de inre monologerna (som jag antar skulle föreställa känslomässigt laddade) framkallade mest fnitteranfall och hjälten lämnar också en hel del övrigt att önska. Det fanns en del intressanta bikaraktärer som trots allt livade upp läsningen, som hjältens bror Jeff, hans tidigare fästmö Louisa och manservant (hur översätter man det?) George. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att det var klart underhållande läsning, men knappast på det sätt som avsågs...

Jag har lite större förhoppningar om Emelie Richardsons Blessed is the Busybody om en brottlösande prästfru i en småstad i Ohio. Det är den som står på tur härnäst.