Rökfria galenskaper

Man upphör aldrig att förvånas. Enligt SR är det i dagsläget 64 av landets kommuner, varav Örnsköldsvik är en, som beslutat om "rökfri arbetstid". Enligt Örnsköldsviks kommuns hemsida är avsikten: "att skapa rökfria miljöer och att stödja de anställda till ett rökfritt liv." Detta bland annat eftersom: "Alla uppskattar en hälsomedveten och framsynt verksamhet, fräschare arbetsmiljö, bättre ekonomi för individ och företag."

Men varför i hela fridens namn är det vare sig kommunens eller någon annan arbetsgivares ensak att bestämma att "ett rökfritt liv" är något alla anställda måste eftersträva? Vilka prioriteringar de anställda ska göra i sin privatekonomi? Att inte tillåta rökning i de egna lokalerna är en sak, men att lägga sig i vad de anställda använder sina raster och sina pengar till och fatta beslut om hur de anställda ska leva sina liv kan knappast vara arbetsgivarens uppgift (oavsett om det är kommunen eller någon annan).

Är det fikabröd till kaffet som ska förbjudas härnäst i den klåfingriga ivern att tvinga människor att leva "rätt"? Kanske kaffet? Regler om vad lunchlådor som ska ätas på arbetsplatsen får innehålla? Vuxna människor måste få välja själva hur de vill leva sina liv och det innebär också att man måste kunna få välja "fel". Dvs att inte leva ett rökfritt och hälsomedvetet liv, även om man är kommunanställd.

Önskelistan :-)

Idag har jag spelat en massa hårdrock medan jag knappat kontaktuppgifter och annat och samtidigt funderat färdigt över den där listan jag efterlyste på vilka fem låtar som borde önskas från VH1 Love Jukebox.

Min egen önskelista (om jag skulle göra den idag) skulle innehålla följande:

1. Något med Lars Winnerbäck. Det spelar ingen roll vilken min sinnestämning är eller vad jag är ute efter, det finns alltid en Winnerbäck-låt som ger mig precis det jag behöver för stunden. I dagsläget, och till just den här listan, så pendlar det mellan två låtar. Om du lämnade mig nu som verkligen talade till mig redan första gången jag hörde den eller Min älskling har ett hjärta av snö som har en av de bästa textraderna någonsin:

Hennes gröna ögon gör mig matt
hon säger: "ta aldrig nånting för givet"
och vi pratar om vart vi ska just inatt
men jag antar att vi menar hela livet

Precis sådär som det kan kännas ibland...

2. Mitt andra val har fallit på Bruce Springsteens The River som jag av någon anledning alltid associerar till en specifik person som inte ska namnges. Jag ska inte säga så mycket mer om saken alls annat än att jag dumt nog aldrig fattade förrän det var alldeles försent.

3. Legenden säger att Jakob Hellman gjorde skivan "...och stora havet" för att fånga uppmärksamheten hos en flicka han var intresserad av och sedan också blev tillsammans med. Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om, men lite småkär i största allmänhet blir man allt av att lyssna på den. Om jag ska välja en specifik låt så får det bli Hon har ett sätt

4. Gyllene tider tenderar jag att hysa en viss hat-kärlek till (som jag tycker mig ha förstått inte är helt ovanlig). Jag vill hur som helst gärna ha med Kärleken är inte blind (men ganska närsynt) på den här listan. Det är en så träffande beskrivning på något sätt. Många är vi nog som kommit på oss själva med att säga eller göra de konstigaste saker när hormonerna härjar fritt.

5. Och slutligen då, Aerosmiths Falling in love (is hard on the knees) som också känns lite träffande, på sitt sätt.

Många funderingar och avvägningar har det varit innan det blev den här listan. Elton John, Prince, Guns'n'Roses, Dolly Parton, Bon Jovi och Celine Dion var några som var nära att komma med men i slutändan inte gjorde det.

Framtid, liberalism och lite litteratur

Det börjar verkligen gå upp för mig att det väntar ett nytt liv på mig efter torsdag. Och för den delen att vissa saker fortsätter som vanligt. Har i helgen bråkat lite med att få partiets twitterflöde att fungera på hemsidan och är nu ganska nöjd med att ha kommit på alldeles själv vad som behövde åtgärdas.

Tänkte nu jobba vidare med att planera för studiecirkeln om liberalismen som ideologi och dess framtid i svensk politik. På det temat kan den artikelserie Sydsvenskan kört i sommar (som jag nämnt tidigare också) rekommenderas. Den utgörs av följande fem delar:

Liberalismens framtid finns på nätet
Konservatism är frihetens bästa försvar
Liberalismen kan inte älskas av alla
Frihet är mer än frånvaro av tvång
Frihet är inte detsamma som att välja rätt

Måste passa på att stoppa in en rekommendation till här också när jag ändå är i farten. Det gäller Berglin i SvD om litterär kanon. Verkligen helt klockren tyckte jag.

Så var det dags igen

Den här söndagen har fördrivits precis så som en regnig söndag borde fördrivas i mitt tycke. Med att ta det lugnt i soffan, dricka te, lyssna på bra musik och filosofera över livet. Lite socialt umgänge och god mat. Sedan hamnade vi då av någon anledning framför VH1 Love Jukebox och kunde inte låta bli att fascineras över det mycket märkliga urvalet människorna som önskat låtarna gjort.

Alltså känner jag mig tvungen att göra en egen undersökning. Frågan gäller alltså vilka fem låtar DU skulle ta med på en sådan önskelista. Det finns tre kriterier som ska vara uppfyllda:

1. Låten ska betyda något särskilt för dig.
2. Den ska passa på temat, dvs. det ska vara en låt du förknippar med kärlek (i valfri tolkning av ordet).
3. Det bör vara en låt du faktiskt tycker är bra.

Det är uppgiften, så nu är det fritt fram. Vilka fem låtar skulle du önska? Motivera gärna valen.

Att avsluta och att se framåt

Som jag skrev om tidigare i veckan så känns min tillvaro lätt surrealistisk just nu. Det är fullständigt kaos i hjärnan. En del av det handlar om att komma tillbaka från semestern och att snabbt komma in i alla detaljer kring allt som måste ordnas. En annan del handlar om att jag, samtidigt som jag "startar upp" efter semestern, också ska avsluta på ett bra sätt nu. Idag formaliserades uppsägningen och om två veckor börjar terminen. Och det är där det blir riktigt kaotiskt i hjärnan när jag samtidigt försöker tänka längre fram i tiden än de närmaste två veckorna.

Men tänka längre fram i tiden måste jag ju göra ändå. Livet och världen stannar ju inte upp bara för att jag ändrar inriktning. Bland annat kan det märkas lite smått att det börjar närma sig valår. Efter framgångarna i EP-valet på försommaren så verkar det nu som att Piratpartiet på sina håll planerar att kandidera till kommun- och/eller landstingsfullmäktige också. Bland annat här i Örnsköldsvik verkar det vara en möjlighet. Ska denna tendens tolkas som att man börjar ta steg mot ett mer heltäckande partiprogram? Det är ju trots allt inte i första hand på kommunal nivå som de flesta frågor partiet tar ställning i avgörs. Men visst är integritetsaspekterna, människors rätt att själva avgöra hur mycket av sitt privatliv man vill ge andra tillgång till, viktiga och det ska under alla omständigheter bli intressant att se vad som händer framöver.

För min egen högst personliga del så är det framförallt den tidigare nämnda studiecirkeln om liberalism som ska planeras och det handlingsprogram för ett liberalare Örnsköldsvik vi vill lägga fram för Ö-viksborna att ta ställning till som ska spikas som står högst upp på den politiska prioriteringslistan för stunden.

Surrealism i vardagen :-)

Semestern är över och det är dags att börja ta tag i saker igen. Det känns bara så surrealistiskt på något sätt. Dels inledde jag ju med att ha rört ihop veckorna så det blev fullt kaos i min hjärna innan jag lyckades få ordning på det som behövde lösas, men sedan återstår ju bara ungefär två och en halv vecka innan jag slutar jobba och blir lärarstudent i Umeå istället.

En annan lite surrealistisk, eller i alla fall rejält otippad, grej var resultatet vi presterade i årets upplaga av Kubbyran som arrangeras av Sidensjö IK varje sommar. De senaste tre åren har vi ställt upp med ett lag från Idrottens Hus och ambitionen brukar ungefär vara att ta oss vidare från gruppspelet (vilket vi också lyckats med varje år) men allt annat är en bonus. Så det var något av en chock att vi faktiskt tog oss till b-finalen i år. Den förlorade vi för all del, men att vi alls kunde ta oss dit var ju något av en överraskning. En bild på oss, prydligt uppradade, vid prisutdelningen finns här.

Att tänka eller känna?

Så var det då sista semesterveckan för den här sommaren. Allt det där som jag hade planerat att läsa i sommar har det blivit något mindre av än tänkt. Istället har jag åkt omkring en hel del (till Umeå, Vännäs, Eskilstuna, Stockholm, Malmköping, Karlstad och Umeå igen), träffat både kompisar och helt nya människor, sett nya saker och fått en hel del nya insikter.

Den kanske viktigaste insikten (som jag naturligtvis förstått redan tidigare på en språklig och intellektuell nivå men nu till slut verkligen har fattat) är att det inte alltid är så bra att tänka, analysera, intellektualisera och rationalisera kring allt. Ibland behöver man faktiskt stänga av hjärnan lite och bara känna. Och större delen av tiden är det antagligen bra om man kan hitta en bra balans däremellan.

Eftersom jag själv i dagarna brottas en hel del med just att försöka koppla bort hjärnan lite (för att bli bättre på att hantera mitt känsloliv) så var det intressant att hitta den här artikeln av Jan Söderqvist om hur hjärnan fungerar och inte alltid är så tillförlitlig som vi gärna inbillar oss.

Och eftersom det gått lite si och så med bloggandet i sommar så har jag kommit fram till att ge Twitter en chans. Kanske blir det lättare med regelbundna uppdateringar då. Och naturligtvis finns det länkat härifrån (titta i marginalen till höger) för den som är intresserad.