Poesi och politik i helgen

Det här har, på det hela taget, varit en mycket trevlig helg. Den har bland annat innefattat en del socialt umgänge med familj och vänner, arbete med lyrikanalysen (som ska in på fredag), lite shoppande (vilket bland annat inkluderade ännu en diktsamling, den här gången av Karin Boye), några timmars jobb här och där, en del prommenerande i vårsolen och att höra statsministern tala på Folkets Hus i Umeå.

En av de saker som fascinerade mig mest med talet var den stämning han på något sätt lyckades förmedla. Att stå på ett upplyst podium med mikrofon och vara den enda som talar men ändå lyckas förmedla stämningen av att det är ett samtal som åhörarna är delaktiga i är ingen dålig prestation. Däremot kan VK:s Ola Nordebo ha en poäng i att det inte var så poetiskt - dvs visionärt och målande. Istället ganska sakligt och förmedlat med en känsla av att "vi är på rätt väg och det här är nästa steg".

Vad gäller mitt eget poetiska arbete för stunden består det i att se över dikterna till lyrikprogrammet vi ska framföra på torsdag och naturligtvis arbetet med lyrikanalysen som ska lämnas in på fredag. Jag fastnade för tonen och bildspråket i Eva Ströms "De skrattande elektronerna" och har därför valt att jobba med den (även om det har tagit mig ganska många läsningar att börja få något grepp om hur jag ska tolka den.

Skydda eller utrusta eleverna?

I alla möjliga sammanhang stöter man (eller i alla fall jag) på frågor om vad det är lämpligt att läsa, visa och prata om i skolan. Inte minst dyker diskussionen så klart upp med jämna mellanrum på lärarutbildningen jag snart avverkat det första året av. Är det rätt att "utsätta" eleverna för romancelitteraturens heteronormativa tvåsamhetsideal? Kan man visa film som på ett onyanserat sätt innehåller våld eller sexuella anspelningar? Den sedan länge pågående diskussionen (som blivit aktuell på nytt) om politiska partier i skolan är ett annat exempel på samma sak.

I de debattinlägg jag läst kring frågan hänvisas till beslut från Skolverket om att skolorna endera ska släppa in alla partier eller stänga ute alla. Personligen tolkar jag Skolverkets pressmeddelande som att man ganska tydligt uppmanar till att släppa in alla partier. Det medges att lagutrymmet tillåter att utestänga alla partier, men att det är en väldigt tveksam väg att gå med hänsyn till skolans demokratiuppdrag.

Precis som Nyamko Sabuni så uppfattar jag försöken att "skydda eleverna" från obekväma ämnen (oavsett om det handlar om sex, våld, traditionella könsroller, främlingsfientliga åsikter eller något helt annat) genom att i någon mening låtsas som att det inte finns som ganska naivt. Eleverna kommer att stöta på våldsskildringar, värderingar av många olika slag som kan uppfattas som tveksamma, politiska och kommersiella budskap, osv i mängder av olika sammanhang oavsett om det behandlas i skolan eller inte. Skolans uppgift måste väl ändå vara att ge eleverna verktygen att själva kunna kritiskt granska de värderingar och budskap de möter och ta ställning till dem. Det åstakommer man bara genom att faktiskt våga ta i de besvärliga frågorna!