Inför euron som parallell valuta

I folkomröstningen 2003 sa svenska folket nej till att införa euron som valuta i Sverige. Euron var då fortfarande något nytt och oprövat. Osäkerheten var stor och argumenten både för och emot var (i varierande grad) kvalificerade gissningar.

Idag har det gått 10 år sedan euron introducerades. Idag vet vi hur det gick. Vi vet att den svenska kronan klarade sig bra mot euron i högkonjunktur. Och vi vet att när finanskris och lågkonjunktur drabbade både Sverige, Europa och världen så stod euron stark medan den svenska kronan föll. Vi vet också att vi förlorar politiskt på att stå utanför eurosamarbetet. När euroområdets finansministrar träffas och gör upp om viktiga frågor får vår svenska finansminister sitta i väntrummet och sedan acceptera deras beslut.

Ibland hör man argumentet att den svaga kronan gynnar svensk exportindustri. Och det kanske är sant; svenska produkter blir billigare i utlandet. Men det är bara något positivt om vår ambition är att bli ett lågprisland som konkurrerar med våra låga löner och inte med vår kompetens och kvaliteten på våra produkter. För samtidigt som svenska produkter blir billigare utomlands så blir ju allt vi importerar lika mycket dyrare i Sverige. Våra semesterkassor räcker inte lika långt, våra utbytesstudenters studiemedel tappar i värde, etc. Kort sagt, vi blir fattigare!

Folkpartiet driver centralt frågan om en ny folkomröstning om euron 2011. I ett antal kommuner i Sverige har frågan väckts om att redan nu införa euron som parallell valuta i väntan på att hela landet inför den. Haparanda och Höganäs har redan gjort det. Det innebär att euron ska kunna användas i princip överallt i kommunen, till att betala taxiresor, restaurangnotor, hotellnätter och i de lokala butikerna. Dubbel prismärkning ska finnas. Kommunen kan fakturera utländska företag i euro. I Sigtuna föreslår man också att kommuninvånare ska kunna få ut sin lön och betala hyran och andra räkningar i euro.

I Örnsköldsvik pratar vi om en framtid som är Världsklass 2015. Särskilda satsningsområden inom projektet uppges bl.a. vara att stärka och utveckla besöksnäringen och att Örnsköldsvik ska bli en attraktiv arbetsmarknad för kvalificerad arbetskraft. På en öppen europeisk arbetsmarknad blir naturligtvis en arbetsgivare som betalar ut lönen i en stabil valuta mer attraktiv än en arbetsgivare vars löneutbetalningar i lågkonjunktur kraftigt tappar i värde.

Därför motionerar folkpartiet i Örnsköldsvik nu om att möjligheten att införa euron som parallell valuta i kommunen utreds och snarast genomförs.

Några iakttagelser från den här dagen

Idag är jag mest bara tom i huvudet och förvirrad känns det som. Jag har i alla fall lyckats notera några saker.

1. Den här helt meningslösa artikeln t.ex. Jag menar, vad är nyhetsvärdet i hur många vänner ett slumpmässigt antal människor med varierande grad av politiskt engagemang har på facebook?

2. Eller det här. Varför skriver DN om att facebook byter design?

3. Det här var också intressant. Artikeln handlar om en undersökning som Lärarnas riksförbund har gjort om människors inställning i ett antal skolpolitiska frågor.

Jag har säkert märkt och tänkt på och läst fler intressanta saker idag, men jag kommer inte på fler nu... Får återkomma med fler framöver.

Glad överraskning.

Jag kom hem idag och hade inte bara ett, utan två stycken bokpaket som väntade på mig. Massor av sidor av äventyr som väntar på mig. Det mesta i genren känd som paranormal romance, (ingen högkvalitativ litteratur m.a.o. men ack så underhållande) bl.a. av författare som Charlaine Harris (böckerna om Sookie Stackhouse som TV-serien True Blood är baserad på) och Anne Bishop. Hade det inte varit för att jag ska jobba några timmar imorgon och har en studiecirkelsammankomst om euron att förbereda hade jag lätt kunnat tillbringa hela helgen med näsan i en (eller mer sannolikt flera) av mina nya böcker...

Äger varje människa rätten till sin egen kropp?

Sedan jag sist skrev något här (under rubriken Är abort en mänsklig rättighet?) har jag funderat en del. Särskilt sedan jag läst en del på Newsmill.se och hamnade bland artiklar om prostitution. Ur ett rent principiellt perspektiv så finns det en intressant jämförelse att göra mellan de två frågorna faktiskt. Eller i alla fall mellan argumentationen kring de två frågorna.

I det ena fallet så argumenterar många människor för den fria aborträtten med utgångspunkt i att varje kvinna (och människa) själv äger rätten till sin egen kropp. En ganska rimlig utgångspunkt tänker jag (det är senare det kan bli komplicerat i den diskussionen). Det som blir principiellt konstigt är när samma personer sedan tvärt vänder och vill förbjuda andra människor rätten att bestämma sig för att göra andra saker med sin egen kropp, t.ex. sälja sexuella tjänster. Se t.ex. den här debattartikeln från Cecilia Wikström för ett konkret exempel på vad jag menar.

Endera så menar man allvar med att varje människa själv äger den okränkbara rätten till sin egen kropp. Anser man det så måste man också acceptera att andra människor kommer att använda den rätten till att göra saker med sina egna kroppar som jag personligen inte tycker om eller skulle ställa upp på. Alternativt så anser man att samhället ska reglera vad människor får använda sin kropp till och förbjuda vissa saker. Men väljer man det senare så blir det ohållbart att samtidigt hänvisa till varje individs okränkbara rätt till sin egen kropp i andra diskussioner om exempelvis abort.

Sedan är ju såklart den praktiska verkligheten inte fullt lika enkel. Trafficking och missbruk är två frågor med många beröringspunkter som komplicerar frågan och hur man kan hantera den i praktiken. Men som jag ser det ligger den huvudsakliga problematiken i sammanhanget i att urskilja i vilka fall det finns något slags reellt samtycke och att ge lämplig (och tillräcklig) hjälp och stöd i de fall där det inte gör det. Vad samtyckande vuxna gör bakom stängda dörrar har jag svårt att se att någon annan skulle ha med att göra (oavsett om det råkar involvera pengar eller inte). Saknas däremot samtycke, finns det något som helst hot eller tvång med i bilden så är det ju inget annat än våldtäkt det är fråga om och är såklart förkastligt (oavsett om det råkar involvera pengar eller inte).

Äntligen färdig: Slutrapport på Revolutionary Road.

Nu är jag färdig med Revolutionary road och vilken pers det har varit. Huvudpersonerna i boken, paret Wheeler, är så otroligt osympatiska och historien läskig som jag sagt tidigare, men den är otroligt läsvärd och man funderar en hel del över vad det är som tvingar människan till olika val och handlingar. Min ständiga diskussion om värdet av att vara helt normal och leva Svensson livet känns ganska läskig i sammanhanget. Det är ju det som paret Wheeler verkligen vill undvika, samtidigt som det är det som de helt och hållet saknar. För att inte tala om de helt olika definitionerna de har om vad som kommer att göra de lyckliga. April försöker faktiskt helt och hållet leva upp till den bild hon tror att Frank har av hur deras värld ska se ut medan det visar sig att hans drömmar är helt annorlunda i grunden och hennes besvikelse och slutliga insikt leder till det relativt dramatiska slutet. Obehaglig och helt omöjlig att inte gilla måste slutordet bli om boken.

Är abort en mänsklig rättighet?

Jag lovade att återkomma med tankar kring några av de intressanta ämnen som kom upp under riksmötet. Ett av ämnena som kom fram i en paneldiskussion med de fem toppkandidaterna på EP-listan gällde hur man ska se på rätten till abort och framförallt hur man ska jobba med frågan i Europa.

Det är ju en fråga som helt klart har blivit aktuell på sista tiden efter händelserna i Brasilien. En nioårig flicka blev gravid med tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Läkarna bedömde att hon var alldeles för ung och graviditeten hotade hennes hälsa och rentav hennes liv. Därför utfördes en abort efter godkännande från flickans mamma. Modern och läkarna blev därefter exkommunicerade av katolska kyrkan (det är, för mig, lite oklart om det också gäller för den nioåriga flickan). Tydligen så gjordes då bedömningen att fostren hade större rätt till liv än den våldtagna nioåringen. En bedömning som enligt Maria Hasselgren, informationsansvarig för svenska katolska kyrkan, kan ifrågasättas eftersom även den nioåriga flickan har rätt att värna sitt liv.

Även om man från Vatikanens håll har försvarat bannlysningen så verkar det nu som om de brasilianska biskoparna upphäver den.

Men Brasilien ligger ju inte i Europa så vad har det här med europeisk abortlagstiftning att göra? Jo, det är ju såklart inte bara i Brasilien man inte har samma grundinställning till frågan som vi har i Sverige. Är det då en fråga vi vill att våra parlamentariker ska driva i EU? Och är vi i så fall beredda att acceptera det beslut som tas även om det innebär ett mycket mer restriktivt förhållningssätt än det vi har idag? Eller ska vi acceptera att det är som det är och låta det vara för att skydda vår egen relativt fria abortlagstiftning eller för att respektera andras mer restriktiva hållning? Är det här alls en fråga EU ska besluta om? Eller är det kanske så att det huvudsakliga (åtminstone för tillfället) ska vara att försäkra sig om att kvinnor som åker från ett EU-land till ett annat för att utföra en legal och säker abort inte ska kunna straffas för det när hon kommer hem?

Den sista punkten känns under alla omständigheter ganska självklar för mig. En handling som är legal på den plats och vid den tidpunkt den utförs ska givetvis inte kunna bestraffas för att den senare eller på annan plats är/blir förbjuden. Livet skulle bli helt omöjligt om alla människor tvingades att memorera alla lagar som gäller i alla länder man någon gång eventuellt skulle kunna tänkas besöka och dessutom försöka förutse vilken ny lagstiftning som kan bli aktuell i varje land innan man utför någon handling alls. Det vore ju helt ohållbart.

Språket och demokratin

Jag läste idag en debattartikel under Ordet fritt på allehanda.se som handlar som svenska språket och känner mig därefter tvungen att kommentera lite.

Ett språk är ett verktyg för kommunikation men inte ett statiskt verktyg utan alla språk existerar i en given social och kulturell kontext och är en dynamisk bärare av sin kultur. Det innebär att när de sociala och kulturella strukturerna förändras så måste också språket göra det för att fortsätta vara relevant. Det låter kanske lite högtflygande men är egentligen väldigt enkelt. Världen, samhället, tekniken, handelsvägar, kommunikationsmönster förändras och utvecklas hela tiden. Om ett specifikt språk (i det här fallet svenskan) ska fortsätta vara ett användbart verktyg för kommunikation så måste det ju också hela tiden utvecklas så att det kan användas för att uttrycka allt som någon tillhörande det språkområdet har ett behov eller en vilja av att kunna förmedla.

Det är knappast något nytt att ord från andra språkområden integreras i det svenska språket och engelskan är inte heller det första språket vi lånar ifrån. Vi har alltid lånat in ord och uttryck från språkområden som vi haft ett utbyte med. Under lång tid var latinet det stora språket inom såväl kyrkan som vetenskapen vilket har satt sina avtryck i svenskan. Handelsutbytet med Hansestäderna i norra Tyskland tillförde under några århundraden många låneord från tyskan. Under 1600-talet var Frankrike det stora idealet vilket också lämnat sina avtryck i det svenska språket, osv.

Att vi lånar in ord och uttryck från andra språk, att vårt språk förändras och utvecklas är ett tecken på att vi har ett utbyte med andra och av att vår värld och verklighet växer. Om mitt språk inte tillåter mig att uttrycka det jag vill säga så är också det språket meningslöst som kommunikationsverktyg. Det är m.a.o. ett hälsotecken och i högsta grad en nödvändig förutsättning för demokratin att språket förändras och utvecklas för det innebär att vårt samhälle inte har stagnerat utan fortsätter att utvecklas och att vi alla har möjlighet att uttrycka våra tankar och åsikter om den utveckling som sker. Att sedan inte alla kommer att välja det politiskt korrekta att säga eller det politiskt korrekta sättet att säga det kanske kan upplevas som störande men är faktiskt också i grunden en del av yttrandefriheten och därmed en grundläggande förutsättning för demokratin.

Det där med bokrea.

Jag var på bokrean under fredagen och till min besvikelse så blev det bara Håkan Nessers En helt annan historia, inget annat lyckades locka mig, men jag brukar å andra sida gilla rean bäst när den är på väg mot sitt slut och man kan hitta en massa udda titlar. I stället köpte jag mig ett par pocketböcker och livet kändes redan lite ljusare. Har också shoppat mig en ny handväska, måste erkänna att den förra börjar bli lite sliten även om det är en favorit. Bakterieodlingen gjorde också sitt till beslutet om pensionering.... åtminstone tillfälligt tills den är tvättad och fin.

Revolutionary Road gör mig däremot riktigt rädd och inte så lite... äcklad tror jag är fel ord men något ditåt iallafall, jag ska göra en slut rapport när jag är klar med den. Dessutom håller jag på att läsa klart Dagen efter som jag började med för gud vet hur länge sedan, också den en riktigt otäck bok ur förhållande perspektiv. Jag tror att jag inte borde läsa mer än en bok om trasiga förhållanden åt gången, det gör mig pessimistisk och jag, misstänker, allt för fundersam. Nå väl , det blir nog en slags slutrapport på båda två. sedan ska jag läsa något lättsammare, har bara inte bestämt vad än. Några förslag som inte kräver allt för mycket hjärnarbete? Jag tror att jag behöver min hjärna till famakokenetiktentan på måndag om två veckor.

Några tankar på vägen hem från riksmötet

Det blev aldrig någon uppdatering skriven igår om vad som hänt på riksmötet. Inte heller det här inlägget kommer att ge någon utförlig rapport utan istället kommer jag de närmaste dagarna att göra inlägg kring frågor jag betraktar som intressanta som dök upp under de här dagarna. Den som vill veta mer om vad som hände kan titta in på partiets hemsida där man också kan se våra ministrars anföranden.

Fokus för årets riksmöte har (av uppenbara skäl) legat på europafrågor. Det måste sägas att det är helt fantastiskt att någon gång ibland ha möjlighet att åka iväg på en sådan här aktivitet där flera hundra människor är samlade som alla är (för all del i varierande grad, men ändå) positiva till Europa. I min vardag upplever jag att folk i bästa fall är ointresserade och i värsta fall direkt fientliga till EU och europafrågorna. Så de här dagarna har i alla fall givit mig en hel del extra energi och idéer för att jobba vidare med europafrågorna i vår. Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna blir att försöka göra klart att det är lika lite nödvändigt att se EU som perfekt och färdigt för att kunna engagera sig i europafrågorna som det är att hålla med om allt som kommer ur den kommunala eller statliga organisationen för att kunna engagera sig i den lokala eller nationella politiken. Därmed inte sagt att en i grunden positiv attityd inte ökar trovärdigheten när man väl kritiserar något, för så är det ju såklart också.

Europa är självklart en del av både Sverige, Västernorrland och Örnsköldsvik och det omvända borde vara precis lika självklart. Det är dags att sluta vela, sluta avvakta och istället acceptera detta självklara förhållande. Dags att sluta kasta grus i maskineriet och istället skapa visioner för hur vi kan göra Europa bättre. Kort sagt, det är dags att säga Ja till Europa!

Ett kort inlägg från södern

Idag har jag tagit mig till mina gamla hemtrakter, Linköping, för det Liberala riksmötet i helgen. Det är en hel del nostalgi inblandat... Men mer om riksmötet imorgon när det kommit igång ordentligt.

Hemma i Örnsköldsvik skulle det tydligen pratas mer om sjukhuset och de planerade nedskärningarna. Den här gången skulle landstingspolitiker från (v) och (s) finnas på torget i det syftet men det verkar som om de hade en helt annan bild av vad det skulle vara för slags aktivitet än de ca.600 kommuninvånare som kom dit. Inte helt uppskattat...

EP-val och demokrati

Den 7:e juni är det som bekant val till Europaparlamentet och imorgon kör vi igång en studiecirkel om EU och europasamarbetet tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan så den här kvällen kommer i huvudsak att användas till att göra klart förberedelserna inför den första sammankomsten.

I de tidigare EP-valen har valdeltagandet varit skrämmande lågt. I hela landet har det legat kring 38% och här i Örnsköldsviks kommun ännu lägre, omkring 35%. Inte särskilt bra ur ett demokratiskt perspektiv och jag har egentligen ganska svårt att förstå det. Jag menar, ingen vettig människa skulle ju avstå från att rösta i kommunvalet med hänvisning till att man inte tycker om den politik den sittande s-majoriteten för eller låta bli att rösta i riksdagsvalet för att man inte tycker om den politik regeringen för. Det vore ju helt absurt. Men av någon anledning är det helt acceptabelt att inte rösta i EP-valet för att man inte tycker om den politik som kommer därifrån. Fast än vanligare är förstås att det beror på att man inbillar sig att Europaparlamentet inte fattar beslut i mer meningsfulla frågor än vilken storlek jordgubbar får ha eller vinkeln på gurkor.

Otroligt mycket har hänt med EU under de 14 år Sverige varit ett av medlemsländerna men av någon anledning har varken vi i de politiska partierna (och då särskilt våra parlamentariker) eller media varit särskilt duktiga på att informera väljarna om den utvecklingen. Vi gör EU till något tråkigt och komplicerat och som ändå inte spelar så stor roll. Valet till Europaparlamentet blir till något slags extra påkostad opinionsmätning av det inrikespolitiska läget i den mån man alls orkar bry sig och valdebatterna tenderar att handla om frågor som det ändå inte är Europaparlamentet som beslutar om.

De första två punkterna (dvs. tråkigt och komplicerat) passar i hög utsträckning också in på det studiematerial som är framtaget för partiets studiecirklar om EU. Det fokuserar ju på helt fel saker. Vem kommer inför valet 2010 att sätta sig och ha studiecirklar där man tar upp riksdagens remissförfarande, högsta domstolens befogenheter, lista de statliga myndigheterna och på vilka orter de har sina huvudkontor, osv? Det kommer ju såklart ingen att göra. Så varför är det de sakerna vi ska prata om när det gäller EU? Är det inte mer relevant att ha något slags grepp om partigrupperna, mandatfördelning, vilka de aktuella frågorna är, vad som är stora budgetposter, vilka frågor vårt eget parti driver i parlamentet,etc?

Ännu en melodifestivaldeltävling avgjord...och lite bokrea också

Så har då även den fjärde och sista deltävlingen avgjorts och alla bidragen är presenterade. Den sista deltävlingen var något av en besvikelse faktiskt...tyckte nästan allting bara kändes platt och ointressant. Till finalen i Globen gick i alla fall Agnes i en helt vansinnig figursydd dräkt i guldpaljetter och Marina Ernman som nog faktiskt ändå får sägas vara min favorit den här gången.

Till Andra chansen som avgörs i Norrköping nästa helg tog sig Sarah Dawn Finer som där får möta Scotts och Star pilot som möter Amy Diamond. Den internationella juryns nominering föll den här gången på Sarah Dawn Finer.

De övriga duellerna i Andra chansen kommer att stå mellan BWO och Lili & Susie resp. Caroline af Ugglas och Rigo & The Topaz Sound featuring Red Fox. Mitt tips är att Lili & Susie kommer att ta den ena finalplatsen. Den andra är svårare att bedömma, men jag hoppas nog faktiskt lite på Rigo & The Topaz Sound featuring Red Fox. Vi får se hur det går på lördag.

När det gäller bokrean som jag skulle ge mig ut och titta på igår så blev det en ganska kort och halvhjärtad utflykt. Det innebär att det inte blev några roliga uppslagsverk eller så den här gången eftersom det brukar kunna krävas ett visst mått av engagemang för att hitta dem. Några böcker av Selma Lagerlöf blev det i alla fall, närmare bestämt Gösta Berlings saga, Jerusalem, Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld. Och jag fick också med mig Den femte sanningen av Doris Lessing hem. Men bokrean är ju inte slut än, så chanserna är relativt goda för att det kommer hinna bli fler besök på bokrean och mera böcker till mina bokhyllor!