Några tankar på vägen hem från riksmötet

Det blev aldrig någon uppdatering skriven igår om vad som hänt på riksmötet. Inte heller det här inlägget kommer att ge någon utförlig rapport utan istället kommer jag de närmaste dagarna att göra inlägg kring frågor jag betraktar som intressanta som dök upp under de här dagarna. Den som vill veta mer om vad som hände kan titta in på partiets hemsida där man också kan se våra ministrars anföranden.

Fokus för årets riksmöte har (av uppenbara skäl) legat på europafrågor. Det måste sägas att det är helt fantastiskt att någon gång ibland ha möjlighet att åka iväg på en sådan här aktivitet där flera hundra människor är samlade som alla är (för all del i varierande grad, men ändå) positiva till Europa. I min vardag upplever jag att folk i bästa fall är ointresserade och i värsta fall direkt fientliga till EU och europafrågorna. Så de här dagarna har i alla fall givit mig en hel del extra energi och idéer för att jobba vidare med europafrågorna i vår. Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna blir att försöka göra klart att det är lika lite nödvändigt att se EU som perfekt och färdigt för att kunna engagera sig i europafrågorna som det är att hålla med om allt som kommer ur den kommunala eller statliga organisationen för att kunna engagera sig i den lokala eller nationella politiken. Därmed inte sagt att en i grunden positiv attityd inte ökar trovärdigheten när man väl kritiserar något, för så är det ju såklart också.

Europa är självklart en del av både Sverige, Västernorrland och Örnsköldsvik och det omvända borde vara precis lika självklart. Det är dags att sluta vela, sluta avvakta och istället acceptera detta självklara förhållande. Dags att sluta kasta grus i maskineriet och istället skapa visioner för hur vi kan göra Europa bättre. Kort sagt, det är dags att säga Ja till Europa!