Äntligen färdig: Slutrapport på Revolutionary Road.

Nu är jag färdig med Revolutionary road och vilken pers det har varit. Huvudpersonerna i boken, paret Wheeler, är så otroligt osympatiska och historien läskig som jag sagt tidigare, men den är otroligt läsvärd och man funderar en hel del över vad det är som tvingar människan till olika val och handlingar. Min ständiga diskussion om värdet av att vara helt normal och leva Svensson livet känns ganska läskig i sammanhanget. Det är ju det som paret Wheeler verkligen vill undvika, samtidigt som det är det som de helt och hållet saknar. För att inte tala om de helt olika definitionerna de har om vad som kommer att göra de lyckliga. April försöker faktiskt helt och hållet leva upp till den bild hon tror att Frank har av hur deras värld ska se ut medan det visar sig att hans drömmar är helt annorlunda i grunden och hennes besvikelse och slutliga insikt leder till det relativt dramatiska slutet. Obehaglig och helt omöjlig att inte gilla måste slutordet bli om boken.