Min första debatt

Idag deltog jag i min första politiska debatt. Det var John Bauer-gymnasiet som arrangerade och vi var representanter från fyra olika partier som deltog. Förutom jag själv för folkpartiets räkning fanns även kristdemokraterna, socialdemokraterna och piratpartiet på plats.

Självklart stod Europafrågorna högt på dagordningen med bara någon vecka kvar till valdagen, men också IPRED, FRA-lagen, integritetsfrågor och ideologi fick en del utrymme.

Här finns också en liten notis med en bild från ljushallen där vi höll till. Det bara benet som skymtar i högerkanten är mitt. :-)

Idag öppnar förtidsröstningen

Idag öppnade förtidsröstningen inför EP-valet. Det är för all del bra att den möjligheten finns, men jag tror nog faktiskt att jag vill gå till vallokalen på valdagen och rösta... Det må vara konservativt och traditionellt och tråkigt men på någon punkt måste man ju få vara det också...eller? Jag har i alla fall hämtat en del kampanjmaterial idag. Mer info om fp:s kandidater och ställningstaganden finns på kampanjwebben.

Annars fortsätter debattinlägg som är allt ifrån bara konstigt, till underhållande eller faktiskt riktigt vettiga att dyka upp här och var. Jag är lite osäker på vilken kategori jag ska placera Tim Nilssons förslag på SVT Opinion om att lösningen på alla problem med EU-samarbetet är att slänga ut Frankrike i.

Den här intervjun med Sören Wibe däremot är konstig på alla möjliga sätt... Det påstås att Sören Wibe vill vara Norrlands röst i EU. Vad skulle det vara för politiska frågor som alla norrlänningar är helt överrens om? Vilka är Norrlands intressen som vi alla är överrens med varandra (men tydligen inte med någon annan) om? Varför skulle jag som liberal norrlänning självklart ha mer gemensamma intressen med Sören Wibe (eller för den delen en sverigedemokrat från Jämtland) än med en annan liberal från Malmö eller för den delen Tyskland? Och vad menas egentligen svaret i den sista paragrafen? Vi ska ha kvar medlemskapet men inte i det EU som finns? Grundstommen i hela fredsprojektet EU är den inre marknaden, hur ska den fungera utan några överstatliga regelverk? Och framförallt varför vill Sören Wibe ha mandat för att sitta i en församling vars uppgift är att besluta om överstatliga regelverk om han tycker att inga sådana ska få finnas? Och varför ställer inte journalisten den sista av frågorna till honom? Märkligt alltihop...

tant gredelin svarar.... ett par dagar försent....

Well, det värsta och det bästa med romance tycker jag går hand i hand, de flesta är så corny att man bara vill dö av också är de ganska förutsägbara. Man vet att hjälten och hjältinna får varandra i slutet.

Att de är corny är bra för att ibland är det precis just det man vill ha, en hel masa fånerier kan faktiskt göra en på bra humör men om man inte är på humör är inget så vidrigt och tråkigt som en smaskig Nora Roberts. Det faktum att man vet hur det ska sluta är på samma sätt, man kan tryckt läsa vidare och få det man vill ha, ett lyckligt slut, eller så blir man helt galen av att det är så himmla förutsägbart om man är på fel humör.

Karaktärer ja... jag insåg att de jag gillar bäst är två stycken ur Lois McMAster Bujolds böcker där Dag Redwing och Fawn Bluefield är så himla fantastiska och deras saga så himla hjärtknipande vacker att man önskar man fick vara henne. Det andra Bujold paret är Lord Aral Vorkosigan och Cordelia Naismith och deras fantastiska äventyr strans sata och jagade på en främmande planet. Om jag skulle vilja byta med Fawn, skulle jag villja vara Cordelia. det tredje paret är väl inte kanske romance men jag har alltid gillat Howl och Sohpie i Howl´s moving castle, ända sedan jag var liten och läste den för första gången. Valet har varit ganska tufft tycker jag, med flera utmanare inte främst manliga hjältar ur Jane Austen även om en av mina favoriter där är kapten Wentworth, Eric ur Sookie böckerna fans med på listan och en hel hög brittiska lorder ur en massa andra böcker så blev det tre gamla favoriter till sist.

Jag är stormförtjust i rädda värden och bli kära böcker då får man all rolig action uppblandat men en massa trevlig och smaskig romantik. Annars drar jag nog ganska mycket mot klassisk chicklitt när det gäller handling och företelser.

Psykiskt beroende

Med anledning av en diskussion som kom upp under gårdagens studiecirkelsammankomst har jag ägnat en stund åt att leta lite information om narkotikaklassade preparat. Och jag måste säga att jag inte begriper mig på begreppet "psykiskt beroende".

T.ex. skriver Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning på sin hemsida om LSD att:

Fysiskt beroende av LSD är inte känt. Däremot ger drogen troligen ett psykiskt beroende; drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta.

Om ett "psykiskt beroende" är något som "blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter" kan alltså precis vad som helst betraktas som beroendeframkallande? Böcker, tv-serier, ett föreningsengagemang, en religion, en politisk ideologi, vilken hobby som helst, osv. Eller är det bara sådana saker som betraktas som, i någon mening, dåliga som man blir "psykiskt beroende" av? Jag har annars alltid uppfattat beroende som ett medicinskt tillstånd som genererar påtagliga abstinenssymptom när man avstår (oavsett om det är av fritt val eller pga tvång)...

Om någon har bättre koll än mig på det här så skulle ett klargörande av vad begreppet egentligen handlar om uppskattas för baserat på vad jag kunnat hitta om det hittills så låter det mest konstigt.

Avgjort

Så var det avgjort för den här gången. Norge tog hem första platsen och slog poängrekordet med rejäl marginal. Jag kan leva med att Norge vann, det var en av de bättre låtarna i startfältet, men så överlägset...? Om inte annat så förstörde det spänningen. Det stod ju klart på ett ganska tidigt stadium hur det skulle gå. Mina favoriter som jag nämnde igår, Bosnien och Armenien, slutade båda 10-i-topp (9:onde resp. 10:onde plats).

Nu när det är avklarat är det dags att fokusera framåt, på nästa stora europeiska arrangemang. Nämligen valet till Europaparlamentet. På onsdag öppnar förtidsröstningen!

Finaldags

Jag känner mig ganska populärkulturell idag och kan nu konstatera att om ungefär en halvtimme är det nu dags. Finalen i Eurovision Song Contest 2009 går av stapeln i Moskva. Startfältet kan hittas här.

Tror det är ett ganska säkert tips att Sveriges 12:a i år kommer att gå till Norge (igen). Mer oklart vem som vinner. Själv tycker jag nog faktiskt bäst om Bosniens bidrag...eller kanske Armenien. Men vi får se hur det går, snart är det dags!

Tant blå avger sina svar om romancelitteraturen

Det verkar som om ingen av oss klarade att presentera ett svar på den senaste utmaningen inom utsatt tid. Själv somnade jag ifrån alltihop igårkväll och var säker på att jag skulle vara den enda som inte presterat något svar, men tydligen blir mina svar de första...

1. Den första frågan handlade om vad som är det bästa respektive det sämsta med romancelitteratur.

Det sämsta är utan tvekan omslagen! Här var det tänkt att jag skulle lägga in några bilder med exempel på helt förskräckliga omslag ur min egen bokhylla, men någon har gömt eller ätit upp sladden så det går inte att flytta över fotot från mobilen till datorn.

Det bästa skulle jag nog säga är variationen. Vid första anblicken kan det tyckas vara en genre med ett ganska begränsat tema, men det kunde inte vara längre från sanningen. Hjälten kan vara advokat för ett stort företag som vill köpa upp hela kvarteret där den lilla hattaffären hjältinnan ärvt efter sin mor ligger och riva allt för att bygga ett nytt köpcentrum. Eller hjältinnan som guvernant/hushållerska och hjälten som husets herre, gärna med ett spöke eller en mentalsjuk före detta fru med i bilden. Eller varför inte en valkyria och en vampyr som deltar i en skattjakt efter övernaturliga föremål? Tidsresenärer, cowboys, pirater, harem, slott, spöken, häxor, varulvar, arvtagerskor, sjuksköterskor, grevinnor på obestånd, dolda identiteter, missförstånd, kidnappningar, yrkesmördare och stora hemligheter är alla vanliga fenomen som kan förekomma i nästan vilka konstellationer som helst.

2. I centrum för romanceberättelsen står alltid paret och det är de enskilda karaktärerna som den andra frågan gällde. Vilka 3 karaktärer ur romancelitteraturen som man känner lite extra starkt för. Det har verkligen varit jättesvårt att välja. Det hade kanske varit lättare att utse de man (eller i alla fall jag) avskyr mest innerligt, som Richard från Laurell K Hamiltons Anita Blake-böcker. Hur som helst, here goes...

2a) Det första valet var inte fullt lika svårt som resten. Med tanke på att Pride and Prejudice av Jane Austen är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier, så är det så klart också så att Elisabeth Bennett och mr Darcy ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Hon må vara ung och naiv och han kanske saknar social kompetens, men de är båda intelligenta människor med hjärtat på rätta stället.

2b) Av någon anledning har jag verkligen fastnat för Diana Gabaldons Outlander-serie. Claire (sjuksköterska från 1940-talet) må irritera mig till vansinne ibland med sina ogenomtänkta galenskaper, men allt det andra...miljöerna, äventyren, karaktärsgalleriet, och (let's face it) hjälten, Jamie Fraser, har fångat mig. Bildad skottsk adelsman med ett pris på sitt huvud under och efter Bonnie Prince Charlies uppror mot engelsmännen (mitten av 1700-talet för den som inte kan sin skottska historia...och ja, det innebär att tidsresor är inblandade).

2c) Jamie Vegas från Kelley Armstrongs Women of the Otherworld-serie är också något av en favorit. Hon är inte lika ung och oerfaren som de flesta andra hjältinnor och hon har en ganska realistisk uppfattning om sina egna förmågor. Hon inbillar sig varken att hon är briljant på saker hon inte kan eller att hon är värdelös på sånt hon är fantastisk på. Dessutom är hon ganska lättsam och underhållande. (Hon påminner mig också lite om en annan favorit, Surreal SaDiablo från Anne Bishops Dark Jewels-serie...fast Jamie Vegas är ett tv-medium och en sann necromancer (mer i betydelsen andebesvärjare än svartkonstnär), inte en prostituerad lönnmördare som Surreal.)

3. Slutligen så gällde det 3 scenarion ur den klassiska romancelitteraturen som är lite extra tilltalande. Det var nästan svårast eftersom det helt och hållet beror på hur konceptet används om det blir bra eller inte. Men visst finns det vissa varianter som är mer tilltalande än andra (när de används på ett bra sätt).

3a) Jag uppskattar när det finns något mer som är centralt i boken än själva kärlekshistorien. Äventyr, gärna med något slags tävlingsmoment i stil med den övernaturliga, våldsamma och ganska grymma skattjakt som utgör bakgrunden för historien om Kaderin the Coldhearted och Sebastian Wroth (och till viss del även Mariketa the Awaited och Bowen Mac Rieve) i Kresley Coles Immortals after Dark-serie kan vara ett bra alternativ.

3b) Jag är ganska förtjust i den onda styvmodern (eller mostern, fastern, systern, etc) när hon görs på ett bra sätt. Den lögnaktiga, manipulativa intrigmakerskan som är så tröttsam i verkligheten kan verkligen vara helt fantastisk och oerhört underhållande i litteraturen (eller på film eller i tv för den delen).

3c) Hjältinnan på flykt med hemlig identitet (oftast undan ett oönskat äktenskap eller någon annan typ av krav från familjen) är en variant som aldrig upphör att fascinera oavsett om hon rymmer med pirater, cirkusen, rodeon eller bara på egen hand och snabbt blir tillfångatagen endera av hjältens underlydande armé, hans rövarband eller bara han själv alternativt av ärkeskurken som också försöker förföra henne, säljer henne till ett harem eller på annat sätt ställer till med förtret.

Eurovision Song Contest har börjat

Igårkväll genomfördes den första semifinalen i årets upplaga av Eurovision Song Contest och Malena Ernman kvalificerade sig till lördagens final. Sällskap dit får hon av Turkiet, Israel, Rumänien, Island, Finland, Portugal, Malta, Bosnien och Armenien.

Annars så har den polske prästen Ksawery Knotzs nyligen fått en bok publicerad med titeln ”Sex, as you don't know it”. Aftonbladet beskriver den som en "handbok för troende par som söker inspiration i den äkta sängen".

Ganska spännande att det sker i Polen samtidigt som en brittisk kvinna fått problem med rättsväsendet pga att hon är för högljudd när hon har sex, i sitt eget hem. Helt vansinnigt!

Den fria aborträtten

Att fri abort betyder just fri abort och att varje enskild kvinna själv bestämmer om, och i så fall varför, hon vill genomgå en abort verkar fortfarande vara allt annat än självklart. Frågan aktualiserades i vintras när en kvinna två gånger begärt abort när hon fått veta att fostren hon bar på var flickor. Nu har i alla fall (enligt Expressen) Socialstyrelsen slagit fast att det inte är ett giltigt skäl att neka abort.

Visst är det sorgligt om enskilda kvinnor anser fostrets kön vara väsentligt på något sätt när beslutet ska fattas. Men om varje människa själv äger rätten till sin egen kropp och därmed rätten att bestämma över den, och vi dessutom använder det som motiv till att alls acceptera rätten till abort, då måste ju alldeles självklart den rätten gälla fullt ut. Det vill säga varje kvinna måste få välja själv oavsett vad som är anledningen till hennes val.

Alliansdag med Europatema

Idag genomfördes en Alliansdag i kommunen med Europa och det stundande EP-valet som tema. Deltog gjorde för folkpartiet Cecilia Wikström, för centerpartiets räkning Abir Al-Sahlani, för kristdmokraterna Ella Bohlin och för moderaterna Håkan Gilmark.

Förmiddagen tillbringade partierna var för sig med sina kandidater vilket innebar kulturaktiviteter för folkpartiet eftersom kulturen är en av Cecilia Wikströms (och Solveig Hellquists, vår riksdagsledamot från länet) hjärtefrågor. Efter lunch samlades alla på Arken för en utfrågning av kandidaterna där Sven Lindblom fungerade som samtalsledare. Den av kandidaterna som imponerade mest på mig personligen var utan tvekan Abir Al-Sahlani. Hennes konsekvent liberala och frihetliga förhållningssätt och starka engagemang för den enskilda människans rättigheter kombinerat med en ganska avslappnad stil kändes väldigt tilltalande.

Mindre imponerande var att gymnasieskolorna i kommunen inte visade det minsta intresse för aktiviteten. Förstahandsvalet av lokal hade egentligen varit på någon av skolorna, men det accepterades inte och inte ens någon av samhällsklasserna kom för att lyssna, analysera och ifrågasätta. Ganska sorgligt att man inte utnyttjar ett sånt här tillfälle att lära sig mer om och diskutera kring hur vår demokrati fungerar i praktiken.

bäverjävlarna, grodor och all annan skit....

En ganska intressant helg bestående av en massa märkliga kontraster, en timme i stan följs upp av en timme i skogen spanades efter bävrar och grodor och en lördagskväll men en glatt nynandes lillebror och kortspel med mor istället för den halvt om halvt planerade spriten och krogen. De skön sjungande syskonen lär dock inte bli en hit!

Gillade bävrarna, nästa gång jag åker dit ska jag sitta upp på berget och spana efter dom hela natten, lillebror kan få följa med om han är tyst och jag hoppas att tant blå och mamma också vill se bävrarna, resten ska jag spara tills jag har någon aning om hur och vad...

En ny bloggutmaning!

Som bekant fick jag hem bokpaket igår och har med anledning av det beslutat att utlysa en ny bloggutmaning. Temat den här gången blir romancelitteratur och jag vill nu veta:

1. Vad är det bästa respektive det sämsta med romancelitteratur?

2. Vilka är de tre hjältar/hjältinnor från romancelitteraturen som din...ehm...ditt hjärta...klappar lite extra för? ;-)

3. Vilka är de tre scenarion ur romancelitteraturen du helst drömmer dig bort till/tilltalas mest av?

Så...fundera, gör dina val och glöm inte bort att motivera. En vecka är väl ganska lagom lång tid att tänka?

Sex, samtycke och demokrati

En ny dag och sexköpsdebatten rasar vidare lite varstans. Även om jag har tagit upp frågan i några tidigare inlägg och länkat till massor av debattinlägg så har jag inte formulerat något eget resonemang om frågan tidigare. Det känns som att det kanske börjar vara dags för det nu.

Det här med sex blir ofta komplicerat och svårt när man ska göra generella gränsdragningar som också ska hålla för avvägningar i konkreta, enskilda fall. Det finns ju oändliga variationer och preferenser. Människor har sex på alla möjliga olika sätt och av alla möjliga tänkbara anledningar. Så var gör vi vanligen gränsdragningen? Jo, i vanliga fall, så länge inga pengar är inblandade, så brukar de allra flesta av oss vara överrens om att acceptabelt sex är sex som försiggår mellan samtyckande vuxna. Punkt. Så länge alla inblandade parter är med på allt som sker så är det och ska det vara ok (i alla fall i lagens mening). När någon inte vill, utan blir tvingad till sex mot sin vilja, så kallar vi det för våldtäkt. Vi åtalar och dömer den eller de som är skyldiga till övergreppet om det kan bevisas att ett brott begåtts. Och vi har ambitionen att försöka hjälpa den som blivit utsatt att bearbeta det som hänt. Ibland är gränsdragningarna inte helt lätta att göra och ibland är bevisläget allt annat än entydigt. Men jag har hittills aldrig hört någon anföra det faktum att våldtäkter och övergrepp på både vuxna och barn begås eller svårigheter att veta när uppsåt eller reellt samtycke verkligen föreligger som argument för att förbjuda sex helt och hållet. (Och jag räknar inte riktigt med att det ska ske i första taget heller.)

Därför måste jag erkänna att jag har oerhört svårt att förstå varför så många människor som i de flesta andra sammanhang är vettiga, sansade och rationella individer helt plötsligt blir fullständigt irrationella för att pengar inkluderas i ovanstående ekvation. Av någon anledning måste allt sex där pengar byter händer vara förbjudet pga att det förekommer våldtäkter och övergrepp. Av någon anledning påstås det vara mycket svårare att veta säkert om den enskilda kvinnan har valt sexet när pengar byter händer än när pengar inte gör det. (Och ja, av någon anledning tycks det bara vara intressant att ifrågasätta om den kvinnliga sexsäljaren har gjort ett självständigt val. Om de män som säljer sex anses mer kapabla att göra självständiga val eller bara inte betraktas som intressanta eftersom de inte passar in i förklaringsmodellen där Kvinnan är offer för den Manliga Sexualiteten är mer oklart.) Helt plötsligt anses det rimligt att lägga sig i när, var, hur och med vem människor väljer att ha sex på ett sätt som inte accepteras så länge det är andra värden än de ekonomiska som överförs.

För mig är det fullständigt självklart att alla former av sex som försiggår mellan samtyckande vuxna ska vara helt acceptabla precis som när det gäller alla andra former av interaktion mellan människor. Däremot ska alla former av tvång och övergrepp kraftfullt bekämpas och den som utsatts för övergrepp ska självklart kunna få hjälp och stöd. Den enskilda människans eget val måste alltid vara den grundläggande utgångspunkten, inte huruvida det är pengar, kärlek eller något annat värde som överförs mellan parterna.

Om man inte accepterar det som grundläggande utgångspunkt utan anser sig veta bättre hur andra människor ska leva sina liv, då börjar jag undra hur man får det att gå ihop med konceptet demokrati. Hur blir det alls meningsfullt att prata om demokrati om man godtyckligt kan avfärda de val människor gör med att de inte förstår sitt eget bästa? Är det bara sexsäljare som inte är kapabla att välja sina egna liv eller finns det fler grupper? Och hur rättfärdigar man att de ska ha den demokratiska rätten att delta i styret av landet och kommunen om man inte ens anser att de är kapabla att styra sina egna liv? Eller gör man inte det? Jag får det i alla fall inte att gå ihop.

Bokpaket och lite mer sexköpsdebatt

Idag fick jag hem båda bokpaketen jag beställde förra veckan så nu har jag massor av spännande saker att läsa som väntar på mig. Med tanke på vilken uppståndelse det blivit kring sexköplagen* så känns det ganska rimligt att det första jag läser ur paketen blir Petra Östergrens Porr, horor och feminister.

Annars är Sarah Wendell och Candy Tans Beyond Heaving Bosoms definitivt läsning jag ser fram emot. En seriös analys av romancelitteratur där baksidestexten bland annat utlovar diskussion av:

- The heroine's irresistible Magic Hoo Hoo and the hero's untameable Wang of Mighty Lovin'

- Sexual trends. Simultaneous orgasms. Hymens. And is anal really the new oral?

- Romance novel cover requirements: man titty, camel toe, flowers, long hair, animals, and the O-face

- Are romance novels really candy-coated porn or vehicles by which we understand our sexual and gender politics?

Och det är såklart också litteratur ur genren som finns med i bokpaketen. Framförallt kännde jag att det var dags att se vad som egentligen är grejen med hela cowboy-vurmen i mycket romancelitteratur. Helt slumpmässigt blev det Lorelei James Long Hard Ride som får stå för min introduktion till konceptet. Jag väntar mig någon slags hyllning till manlighetsideal i stil med Zeb och Luke Macahan i den gamla klassiska tv-serien, men man vet aldrig. Jag återkommer i frågan...

Övrigt innehåll i de här bokpaketen var: Bone Crossed av Patricia Briggs, Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist, Relentless av Lauren Dane och Klassisk feminism av Louise Persson. Sammantaget en rätt spännande blandning som jag nu omedelbart ska sluta skriva om och börja läsa av istället.


* Flera länkar till olika debattartiklar, intervjuer och radiodebatter finns i mitt blogginlägg från igår. Sedan dess har bland annat Cecilia Wikström och Alexander Bard debatterat frågan i Kvällsöppet i TV4 igår, flera nya debattartiklar har publicerats på Politikerbloggen (bl.a. av Alexander Bard och LUF-ordföranden Frida Johansson Metso) och SVT opinion (bl.a. av Mattias Ericson och Hanna Wagenius) och frågan diskuterades i Kvällspasset i P3 igårkväll. Dessutom kommer den att tas upp i kvällens Debatt i SVT.

Den svenska sexköplagens vara eller icke vara

I dagarna har den svenska sexköplagen blivit högaktuell sedan CUF:s stämma häromdagen röstade igenom Hanna Wagenius motion om att ta ställning emot lagen. Det verkar som om den även kommer dyka upp på LUF:s stämma till hösten (och är inte Politikerbloggens rubriksättning kreativ så säg).

Frågan diskuteras också flitigt på olika håll i veckan. Bl.a. så har Birgitta Ohlsson debatterat den med Susanne Dodillet i P1 och med Hanna Wagenius på Politikerbloggen. Per Pettersson, LUF Storstockholm, och Jenny Sonesson, ordförande i Liberala Kvinnor, har diskuterat lagen i P1. Den kommer också diskuteras i ytterligare debattprogram i såväl radio som TV de närmaste dagarna.

Jag skrev lite om ett av argumenten som används i debatten i det här blogginlägget, men överlag så tycker jag att Hanna Wagenius sammanfattar frågan väldigt bra i den här repliken.

Form vs. innehåll

Med anledning av gårdagens datum så har jag funderat en del på det här med form och innehåll. Högtidlighållandet av 1:a maj känns som ett klart exempel på en företeelse där form får gå före innehåll. I mer eller mindre 70 års tid har (s) suttit i regeringsställning i Sverige även om de inte gör det för ögonblicket. Det har aldrig hindrat arbetarrörelsen med ledande (s) politiker i spetsen från att ge sig ut och demonstrera till 1:a maj. Demonstrera mot vaddå kan man fråga sig. Under den här mandatperioden och särskilt i år med global lågkonjunktur hade man ju därför kanske kunnat förvänta sig något utöver det vanliga men det blev bara samma vanliga. Dock med skillnaden att krav på partiledningens avgång framförts ur de egna leden. Vad är egentligen motiven till att behålla 1:a maj som röd dag i almanackan?

Det är alltid relevant att fundera över hur och varför vi egentligen gör saker, både i politiken och i våra privatliv. Fyller det någon funktion? Är det ändamålsenligt utformat? Och är det effektivt? Eller gör vi saker bara för att? Är det mer form än innehåll?

Det är ett av motiven bakom mitt beslut tidigare i veckan att lägga bort etiketten feminist. För att formen (begreppet, etiketten) inte får bli viktigare än innehållet, ställningstagandet att människor själva ska betros med ansvaret att själva välja sina egna liv. Javisst, det finns givna förväntningar, föreställningar och stereotyper kopplade till kön och belöningar och bestraffningar som följer av hur man förhåller sig till dessa normer. Det finns också givna förväntningar, föreställningar och stereotyper med tillhörande belöningar och bestraffningar kopplade till en massa andra grupptillhörigheter (ålder, etnicitet, socio-ekonomisk status, utbildningsnivå, sexuell läggning, yrkesval, politisk och religiös övertygelse, om man bor i glesbygd eller storstan, osv). I vissa fall känner vi oss trygga och bekväma med förväntningarna en viss etikett eller grupptillhörighet för med sig och andra gånger finns det en ganska tillåtande attityd till att förhålla sig fritt till förväntningarna och så långt är ju allt bra. Men ibland upplever vi förväntningarna som begränsande och kvävande. Och det är ju egentligen först där problemet uppstår, när etiketten eller förväntningarna, blir begränsande, hämmande eller kvävande. När vi slutar betrakta kategorier och etiketter som ett beskrivande verktyg som genom generaliseringar hjälper oss att göra världen begriplig och hanterbar. När vi istället börjar KRÄVA att människor vi satt en viss etikett på SKA uppfylla alla de förväntningar vi har på den gruppen eller etiketten.

För att med ett praktiskt exempel klargöra vad jag menar så är det alltså i sig inte något större problem om män generellt sett är fysiskt starkare än kvinnor. Det är bara statistik, en beskrivning av ett generellt tillstånd, och innebär heller inte att alla män är fysiskt starkare än alla kvinnor. Det blir problematiskt först när kvinnor som har den nödvändiga styrkan för någon given uppgift ändå sorteras bort för att hon är kvinna och därmed förutsätts vara svagare alternativt ändå "släpps in" men på ett värderande sätt betraktas som "okvinnlig". Eller när män som saknar den nödvändiga fysiska styrkan för en given uppgift betraktas som mindre värda eller "omanliga". Dvs när man slutar använda kategorierna som generaliserande deskriptiva och istället börjar använda dem som deterministiskt normativa.

Samma problem finns kring många typer av kategorier, vissa yrkeskategorier eller socio-ekonomiska grupper förväntas ha en given politisk övertygelse. Att vissa politiska övertygelser är vanligare inom vissa socio-eknomiska grupper är i sig bara statistik. När man däremot börjar tvångsansluta fackligt anslutna till ett visst parti eller betrakta personer inom den egna socio-ekonomiska gruppen som inte delar den politiska övertygelsen som förrädare eller liknande för att de inte lever upp till förväntningarna så har man gjort kategorin till deterministiskt normativ och därmed finns ett problem.

Det är också där det huvudsakliga problemet i Sverigedemokraternas syn på "svenskhet" och svensk kultur ligger. Visst är det så att det finns vissa traditioner, beteenden, värderingar, osv som är vanligare än andra i Sverige. Och visst ska det vara fritt fram att elda till Valborg, engagera sig i ideella föreningar, hålla sig med något slags sekulärt lutherskt kristen moral, rösta på socialdemokraterna, lyssna på ABBA, spela på hästar, tillbringa semestern ute på landet eller vad man nu vill inkludera i definitionen av svensk kultur. Problemet uppstår när man vill göra etiketten svensk både statisk och deterministiskt normativ. När det i någon mening typiskt svenska inte längre bara ska vara en generaliserande beskrivning av vad som råkar vara vanligast just nu utan vill göra det till ett tvång som ska gälla för alla i framtiden också. Jag har levt hela mitt liv i Sverige (med undantag för några veckors utlandsresor då och då) och huvudsakligen i bostadsområden, skolor och arbetsplatser som varit dominerade (men inte uteslutande bestått) av s.k. etniska svenskar. Trots det har jag aldrig stött på någon som uppfyller hela stereotypen. Så var ska gränsdragningen göras? Vilka kriterier ska vara viktiga om svenskhet ska användas politiskt? När är man tillräckligt svensk för att passa in i sd:s Sverige? Det är en fråga som har ställts lite då och då men som aldrig får något begripligt svar utan bara en massa godtyckligt svammel om att "det märker man" eller att det skulle vara så självklart att det inte behöver identifieras.

Kombinationen av de här exemplen leder mig till en annan intressant iakttagelse. För några år sedan skrev Aftonbladet om hur en skola i Kiruna censurerat bort den bild av tjejer med bar överkropp och hockeyutrustning som man godkänt från avgångsklasserna flera år i rad tidigare så länge det var killar på bilden. Där kan man förstås omedelbart se kopplingar till kön, äganderätten till den egna kroppen och synen på sexualitet. Att mäns kroppar, nakenhet och sexualitet är något normalt medan kvinnokroppen och kvinnors nakenhet och sexualitet ständigt problematiseras. Men jag gör en annan tolkning också med anledning av en liknande situation som Tant röd berättade om från skolan där hon jobbar.

Där hade eleverna i en av klasserna kommit överrens om att de vita eleverna i klassen skulle måla sig svarta och de svarta eleverna måla sig vita. De hade först fått det godkänt också, förbereder sig, kommer ut och ska ta bilden och blir då stoppade av klassföreståndaren med motiveringen att det skulle vara rasistiskt. Vad består då likheten mellan de här situationerna i? Jo, i båda fallen handlar det om unga människor med en respektlös inställning till våra traditionella och stereotypa föreställningar om givna kategorier som hindras av de vuxna från att utmana själva de stereotyper som upplevs som problematiska. Tjejerna i Kiruna förvägras rätten att utmana och driva med den traditionella könsrollen att nakenhet bara är ok (och rentav roligt) för killar eftersom den deterministiskt normativa föreställningen om nakenhet och kön är att nakna kvinnor alltid är offer. Föreställningen om att nakna kvinnor alltid är offer används alltså till att hindra kvinnor från att erövra rätten att själva bestämma över sin nakenhet?

Samma sak med ungdomarna som ville göra en grej av att de inte hade samma hudfärg och inte upplevde det som något problematiskt. Men för klassföreståndaren blev det väldigt problematiskt eftersom den traditionella föreställningen om ras (eller etnicitet eller hudfärg eller vad man nu vill använda för begrepp) är att det per definition är rasism och problematiskt att alls fästa någon uppmärksamhet vid att någon slags olikheter eventuellt kan finnas. Så ungdomarna tilläts inte utmana föreställningen om ras som något problematiskt eftersom de vuxna (eller i alla fall några av de vuxna) betraktar ras som något problematiskt.

Visst har vi hamnat i en ganska märklig situation när allt fler av de vanliga problemen som uppstår kring försök att motarbeta intolerans och förtryck mellan olika grupptillhörigheter blir de här cirkelresonnemangen?! När kampen mot intolerans och förtryck självt blivit en del i förtycket. Då kan man verkligen prata om att det har blivit viktigare med form än med innehåll. Viktigare att hålla fast vid en etikett än det är att etiketten faktiskt står för något meningsfullt.

Ett annat ganska kontroversiellt ämne där det kan vara läge att börja fundera över form och innehåll gäller synen på droger. Är t.ex. förbudslagstiftning med hårda straff det mest effektiva sättet att komma tillrätta med missbruksproblematik? Jag är själv inte jättekunnig på området, men jag tvivlar. Om det vore fallet skulle väl inget problem finnas längre. Eller? Kanske är det dags att byta perspektiv och i högre utsträckning fokusera på skademinimering?

1:a maj, EP-val och studiecirkel

Idag är det 1:a maj. Av tradition arbetarrörelsens stora högtidsdag. Med tanke på global lågkonjunktur, Alliansregering och dessutom valår så hade man kanske kunnat tänka sig att krafttag skulle tas för att verkligen samla rörelsen och mobilisera inför valet. Istället kräver 31 fackliga klubbordföranden att Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, m.fl. i toppen ska avgå.

Det är alldeles uppenbart att EP-valet inte tas på något större allvar och då är det ju inte heller konstigt att siffrorna i opinionsmätningen (den första jag hört talas om hittills) ser något annorlunda ut än för inrikespolitiken.

I veckan som kommer ska vi ha den fjärde träffen i studiecirkeln "Örnsköldsvik i Europa" om EU och dess inverkan i vår vardag. Första träffen handlade ganska allmänt om vilka bilder och föreställningar av, attityder till, EU vi bär med oss. Vi tittade också lite på hur mandatförhållandena ser ut, vilka partigrupperna är och sånt. Andra träffen handlade om euron och resulterade också i att vi efteråt skrev en motion till kommunfullmäktige om att införa euron som parallell valuta i kommunen. Senast pratade vi om EU:s inverkan på kommunpolitiken och i våra egna privatliv. Härnäst är det dags att prata om demokratiaspekten, då kommer frågor om valdeltagande, legitimitet och Lissabonfördraget att vara huvudfokus.