Tant blå avger sina svar om romancelitteraturen

Det verkar som om ingen av oss klarade att presentera ett svar på den senaste utmaningen inom utsatt tid. Själv somnade jag ifrån alltihop igårkväll och var säker på att jag skulle vara den enda som inte presterat något svar, men tydligen blir mina svar de första...

1. Den första frågan handlade om vad som är det bästa respektive det sämsta med romancelitteratur.

Det sämsta är utan tvekan omslagen! Här var det tänkt att jag skulle lägga in några bilder med exempel på helt förskräckliga omslag ur min egen bokhylla, men någon har gömt eller ätit upp sladden så det går inte att flytta över fotot från mobilen till datorn.

Det bästa skulle jag nog säga är variationen. Vid första anblicken kan det tyckas vara en genre med ett ganska begränsat tema, men det kunde inte vara längre från sanningen. Hjälten kan vara advokat för ett stort företag som vill köpa upp hela kvarteret där den lilla hattaffären hjältinnan ärvt efter sin mor ligger och riva allt för att bygga ett nytt köpcentrum. Eller hjältinnan som guvernant/hushållerska och hjälten som husets herre, gärna med ett spöke eller en mentalsjuk före detta fru med i bilden. Eller varför inte en valkyria och en vampyr som deltar i en skattjakt efter övernaturliga föremål? Tidsresenärer, cowboys, pirater, harem, slott, spöken, häxor, varulvar, arvtagerskor, sjuksköterskor, grevinnor på obestånd, dolda identiteter, missförstånd, kidnappningar, yrkesmördare och stora hemligheter är alla vanliga fenomen som kan förekomma i nästan vilka konstellationer som helst.

2. I centrum för romanceberättelsen står alltid paret och det är de enskilda karaktärerna som den andra frågan gällde. Vilka 3 karaktärer ur romancelitteraturen som man känner lite extra starkt för. Det har verkligen varit jättesvårt att välja. Det hade kanske varit lättare att utse de man (eller i alla fall jag) avskyr mest innerligt, som Richard från Laurell K Hamiltons Anita Blake-böcker. Hur som helst, here goes...

2a) Det första valet var inte fullt lika svårt som resten. Med tanke på att Pride and Prejudice av Jane Austen är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier, så är det så klart också så att Elisabeth Bennett och mr Darcy ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Hon må vara ung och naiv och han kanske saknar social kompetens, men de är båda intelligenta människor med hjärtat på rätta stället.

2b) Av någon anledning har jag verkligen fastnat för Diana Gabaldons Outlander-serie. Claire (sjuksköterska från 1940-talet) må irritera mig till vansinne ibland med sina ogenomtänkta galenskaper, men allt det andra...miljöerna, äventyren, karaktärsgalleriet, och (let's face it) hjälten, Jamie Fraser, har fångat mig. Bildad skottsk adelsman med ett pris på sitt huvud under och efter Bonnie Prince Charlies uppror mot engelsmännen (mitten av 1700-talet för den som inte kan sin skottska historia...och ja, det innebär att tidsresor är inblandade).

2c) Jamie Vegas från Kelley Armstrongs Women of the Otherworld-serie är också något av en favorit. Hon är inte lika ung och oerfaren som de flesta andra hjältinnor och hon har en ganska realistisk uppfattning om sina egna förmågor. Hon inbillar sig varken att hon är briljant på saker hon inte kan eller att hon är värdelös på sånt hon är fantastisk på. Dessutom är hon ganska lättsam och underhållande. (Hon påminner mig också lite om en annan favorit, Surreal SaDiablo från Anne Bishops Dark Jewels-serie...fast Jamie Vegas är ett tv-medium och en sann necromancer (mer i betydelsen andebesvärjare än svartkonstnär), inte en prostituerad lönnmördare som Surreal.)

3. Slutligen så gällde det 3 scenarion ur den klassiska romancelitteraturen som är lite extra tilltalande. Det var nästan svårast eftersom det helt och hållet beror på hur konceptet används om det blir bra eller inte. Men visst finns det vissa varianter som är mer tilltalande än andra (när de används på ett bra sätt).

3a) Jag uppskattar när det finns något mer som är centralt i boken än själva kärlekshistorien. Äventyr, gärna med något slags tävlingsmoment i stil med den övernaturliga, våldsamma och ganska grymma skattjakt som utgör bakgrunden för historien om Kaderin the Coldhearted och Sebastian Wroth (och till viss del även Mariketa the Awaited och Bowen Mac Rieve) i Kresley Coles Immortals after Dark-serie kan vara ett bra alternativ.

3b) Jag är ganska förtjust i den onda styvmodern (eller mostern, fastern, systern, etc) när hon görs på ett bra sätt. Den lögnaktiga, manipulativa intrigmakerskan som är så tröttsam i verkligheten kan verkligen vara helt fantastisk och oerhört underhållande i litteraturen (eller på film eller i tv för den delen).

3c) Hjältinnan på flykt med hemlig identitet (oftast undan ett oönskat äktenskap eller någon annan typ av krav från familjen) är en variant som aldrig upphör att fascinera oavsett om hon rymmer med pirater, cirkusen, rodeon eller bara på egen hand och snabbt blir tillfångatagen endera av hjältens underlydande armé, hans rövarband eller bara han själv alternativt av ärkeskurken som också försöker förföra henne, säljer henne till ett harem eller på annat sätt ställer till med förtret.