Det här har, på det hela taget, varit en mycket trevlig helg. Den har bland annat innefattat en del socialt umgänge med familj och vänner, arbete med lyrikanalysen (som ska in på fredag), lite shoppande (vilket bland annat inkluderade ännu en diktsamling, den här gången av Karin Boye), några timmars jobb här och där, en del prommenerande i vårsolen och att höra statsministern tala på Folkets Hus i Umeå.
En av de saker som fascinerade mig mest med talet var den stämning han på något sätt lyckades förmedla. Att stå på ett upplyst podium med mikrofon och vara den enda som talar men ändå lyckas förmedla stämningen av att det är ett samtal som åhörarna är delaktiga i är ingen dålig prestation. Däremot kan VK:s Ola Nordebo ha en poäng i att det inte var så poetiskt - dvs visionärt och målande. Istället ganska sakligt och förmedlat med en känsla av att "vi är på rätt väg och det här är nästa steg".
Vad gäller mitt eget poetiska arbete för stunden består det i att se över dikterna till lyrikprogrammet vi ska framföra på torsdag och naturligtvis arbetet med lyrikanalysen som ska lämnas in på fredag. Jag fastnade för tonen och bildspråket i Eva Ströms "De skrattande elektronerna" och har därför valt att jobba med den (även om det har tagit mig ganska många läsningar att börja få något grepp om hur jag ska tolka den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar