Skydda eller utrusta eleverna?

I alla möjliga sammanhang stöter man (eller i alla fall jag) på frågor om vad det är lämpligt att läsa, visa och prata om i skolan. Inte minst dyker diskussionen så klart upp med jämna mellanrum på lärarutbildningen jag snart avverkat det första året av. Är det rätt att "utsätta" eleverna för romancelitteraturens heteronormativa tvåsamhetsideal? Kan man visa film som på ett onyanserat sätt innehåller våld eller sexuella anspelningar? Den sedan länge pågående diskussionen (som blivit aktuell på nytt) om politiska partier i skolan är ett annat exempel på samma sak.

I de debattinlägg jag läst kring frågan hänvisas till beslut från Skolverket om att skolorna endera ska släppa in alla partier eller stänga ute alla. Personligen tolkar jag Skolverkets pressmeddelande som att man ganska tydligt uppmanar till att släppa in alla partier. Det medges att lagutrymmet tillåter att utestänga alla partier, men att det är en väldigt tveksam väg att gå med hänsyn till skolans demokratiuppdrag.

Precis som Nyamko Sabuni så uppfattar jag försöken att "skydda eleverna" från obekväma ämnen (oavsett om det handlar om sex, våld, traditionella könsroller, främlingsfientliga åsikter eller något helt annat) genom att i någon mening låtsas som att det inte finns som ganska naivt. Eleverna kommer att stöta på våldsskildringar, värderingar av många olika slag som kan uppfattas som tveksamma, politiska och kommersiella budskap, osv i mängder av olika sammanhang oavsett om det behandlas i skolan eller inte. Skolans uppgift måste väl ändå vara att ge eleverna verktygen att själva kunna kritiskt granska de värderingar och budskap de möter och ta ställning till dem. Det åstakommer man bara genom att faktiskt våga ta i de besvärliga frågorna!