I väntan på semestern har jag avvaktat med den filosofiska läsningen jag planerat för sommaren och istället fokuserat på mer av romancelitteratur. Efter att ha läst Beyond Heaving Bosoms kände jag mig tvungen att försöka mig på The Flame and the Flower av Kathleen Woodiwiss, som framstod som något av det värsta som producerats i genren, bara för att se vad det var för något.
Och mycket riktigt var den något av en katastrof. Jag har sällan sett maken till oengerande menlöst våp till hjältinna, de inre monologerna (som jag antar skulle föreställa känslomässigt laddade) framkallade mest fnitteranfall och hjälten lämnar också en hel del övrigt att önska. Det fanns en del intressanta bikaraktärer som trots allt livade upp läsningen, som hjältens bror Jeff, hans tidigare fästmö Louisa och manservant (hur översätter man det?) George. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att det var klart underhållande läsning, men knappast på det sätt som avsågs...
Jag har lite större förhoppningar om Emelie Richardsons Blessed is the Busybody om en brottlösande prästfru i en småstad i Ohio. Det är den som står på tur härnäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar