Tankar om de organiserade religionernas gudsuppfattning

Påsken är här... Ägg, kycklingar, fjäderprytt ris och påskkärringar till trots så är det på grund av religionen vi firar den. Följaktligen kan man också lite här och var hitta debattinlägg kopplade till religion (det kan man iofs annars också, men ändå...). Några jag hittade på Newsmill idag handlar om hur bokstavligt religiösa skrifter (och framförallt Bibeln) ska tolkas. En fråga som är lite extra aktuell nu när påven och katolska kyrkan kommer med uttalanden som är mer och mer absurda (om bl.a. kondomer, aborter, homosexuella präster).

Själv tänker jag ungefär så här; organiserad religion är i grunden ett sätt att organisera ett samhälle och upprätthålla ordningen där tron på något gudomligt väsen blir motivationen eller drivkraften för människor att acceptera reglerna. Reglerna utformas utifrån de förutsättningar som gäller när de tillkommer (det är lika sant oavsett om man tror att de utformades av människor eller meddelades av gud) och fyller då också en praktisk, stödjande funktion i samhället.

Det här blir problematiskt när man sedan kräver att regler som en gång införts ska fortsätta gälla för tid och evighet långt efter att de tjänat ut sin roll och alltså inte längre fyller någon praktisk, stödjande funktion i samhället. Man utgår ifrån att gud har meddelat förhållningsregler, inte för att hjälpa sin skapelse att fungera, växa, utvecklas och ha det bra utan bara för sitt eget höga nöjes skull och för att göra livet besvärligt. Vanligen bygger också de organiserade religionerna på att den upplevelse av gud som några få särskilt utvalda personer (som dessutom varit bekvämt döda i århundraden) hade är viktigare än den upplevelse av gud som du eller jag har idag. Guds ord är alltså inte bara evigt utan det är dessutom så att ju äldre det är desto mer värdefullt. Det här vittnar om en ganska konstig gudsuppfattning kan jag tycka.

För tydlighetens skull vill jag klargöra att det här handlar om min syn på konceptet organiserad religion. Personlig tro är något helt annat som jag har all respekt för.

Slutligen (och helt orelaterat till resten av mitt inlägg) så har Politikerbloggen lyckats igen. Jag har personligen svårt att se något större nyhetsvärde i Rick Falkvinges statusmeddelande från Facebook...men tydligen finns det ett... :-)