Några funderingar kring läroplanerna...och kulturdistributionen

Den första veckan som lärarstudent börjar närma sig sitt slut. Bearbetande av läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) har dominerat i min hjärna den här veckan. En del märkligheter finns där:

- Kan t.ex. ett samhälle som har en lagstadgad nödvärnsrätt, tillåter abort, har en aktiv debatt om eutanasi och betraktar självmord som en personlig tragedi snarare än som moraliskt förkastligt sägas vila på en princip om människolivets okränkbarhet?

- Hur är det tänkt att "[a]lla föräldrar med samma förtroende skall kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen" samtidigt som skolan ska fostra barnen i enlighet med "den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism"?

- Är det förresten bara jag som får obehagliga associationer till det "separate but equal"-tänkande som ansågs försvara segregerade skolor för svarta resp. vita barn i vissa stater i USA fram till 1954 av konceptet med sameskolan? Borde inte snarare (med samernas status som urprungsbefolkning) det samiska kulturarvet integreras i den "vanliga" skolan?

Avslutningsvis vill jag rekommendera några länkar jag snubblat över (och som inte har ett dugg med läroplanerna att göra). Det här inslaget från rapport 1979 blir nästan roligt på ett tragikomiskt vis av de slående likheterna med dagens debatt om kulturdistributionen och dess affärsmodeller. Och Thomas Engströms upprörda krönika från Fokus i mars i år säger en hel del om vad det egentligen handlar om. Frågan om gratis eller inte är en ganska marginell aspekt av fildelandet. Kvalitet, tillgänglighet och nya affärsmodeller är de väsentliga aspekterna som i första hand efterfrågas. Att idiotförklara och misstänkliggöra hela den potentiella marknad som efterfrågar nya produkter istället för att anpassa affärsmodellerna och sedan bli förvånad och upprörd över att kunderna inte uppskattar ett sådant bemötande är ju bara rent ut sagt korkat.