Idag öppnar förtidsröstningen

Idag öppnade förtidsröstningen inför EP-valet. Det är för all del bra att den möjligheten finns, men jag tror nog faktiskt att jag vill gå till vallokalen på valdagen och rösta... Det må vara konservativt och traditionellt och tråkigt men på någon punkt måste man ju få vara det också...eller? Jag har i alla fall hämtat en del kampanjmaterial idag. Mer info om fp:s kandidater och ställningstaganden finns på kampanjwebben.

Annars fortsätter debattinlägg som är allt ifrån bara konstigt, till underhållande eller faktiskt riktigt vettiga att dyka upp här och var. Jag är lite osäker på vilken kategori jag ska placera Tim Nilssons förslag på SVT Opinion om att lösningen på alla problem med EU-samarbetet är att slänga ut Frankrike i.

Den här intervjun med Sören Wibe däremot är konstig på alla möjliga sätt... Det påstås att Sören Wibe vill vara Norrlands röst i EU. Vad skulle det vara för politiska frågor som alla norrlänningar är helt överrens om? Vilka är Norrlands intressen som vi alla är överrens med varandra (men tydligen inte med någon annan) om? Varför skulle jag som liberal norrlänning självklart ha mer gemensamma intressen med Sören Wibe (eller för den delen en sverigedemokrat från Jämtland) än med en annan liberal från Malmö eller för den delen Tyskland? Och vad menas egentligen svaret i den sista paragrafen? Vi ska ha kvar medlemskapet men inte i det EU som finns? Grundstommen i hela fredsprojektet EU är den inre marknaden, hur ska den fungera utan några överstatliga regelverk? Och framförallt varför vill Sören Wibe ha mandat för att sitta i en församling vars uppgift är att besluta om överstatliga regelverk om han tycker att inga sådana ska få finnas? Och varför ställer inte journalisten den sista av frågorna till honom? Märkligt alltihop...

1:a maj, EP-val och studiecirkel

Idag är det 1:a maj. Av tradition arbetarrörelsens stora högtidsdag. Med tanke på global lågkonjunktur, Alliansregering och dessutom valår så hade man kanske kunnat tänka sig att krafttag skulle tas för att verkligen samla rörelsen och mobilisera inför valet. Istället kräver 31 fackliga klubbordföranden att Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, m.fl. i toppen ska avgå.

Det är alldeles uppenbart att EP-valet inte tas på något större allvar och då är det ju inte heller konstigt att siffrorna i opinionsmätningen (den första jag hört talas om hittills) ser något annorlunda ut än för inrikespolitiken.

I veckan som kommer ska vi ha den fjärde träffen i studiecirkeln "Örnsköldsvik i Europa" om EU och dess inverkan i vår vardag. Första träffen handlade ganska allmänt om vilka bilder och föreställningar av, attityder till, EU vi bär med oss. Vi tittade också lite på hur mandatförhållandena ser ut, vilka partigrupperna är och sånt. Andra träffen handlade om euron och resulterade också i att vi efteråt skrev en motion till kommunfullmäktige om att införa euron som parallell valuta i kommunen. Senast pratade vi om EU:s inverkan på kommunpolitiken och i våra egna privatliv. Härnäst är det dags att prata om demokratiaspekten, då kommer frågor om valdeltagande, legitimitet och Lissabonfördraget att vara huvudfokus.

Är abort en mänsklig rättighet?

Jag lovade att återkomma med tankar kring några av de intressanta ämnen som kom upp under riksmötet. Ett av ämnena som kom fram i en paneldiskussion med de fem toppkandidaterna på EP-listan gällde hur man ska se på rätten till abort och framförallt hur man ska jobba med frågan i Europa.

Det är ju en fråga som helt klart har blivit aktuell på sista tiden efter händelserna i Brasilien. En nioårig flicka blev gravid med tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Läkarna bedömde att hon var alldeles för ung och graviditeten hotade hennes hälsa och rentav hennes liv. Därför utfördes en abort efter godkännande från flickans mamma. Modern och läkarna blev därefter exkommunicerade av katolska kyrkan (det är, för mig, lite oklart om det också gäller för den nioåriga flickan). Tydligen så gjordes då bedömningen att fostren hade större rätt till liv än den våldtagna nioåringen. En bedömning som enligt Maria Hasselgren, informationsansvarig för svenska katolska kyrkan, kan ifrågasättas eftersom även den nioåriga flickan har rätt att värna sitt liv.

Även om man från Vatikanens håll har försvarat bannlysningen så verkar det nu som om de brasilianska biskoparna upphäver den.

Men Brasilien ligger ju inte i Europa så vad har det här med europeisk abortlagstiftning att göra? Jo, det är ju såklart inte bara i Brasilien man inte har samma grundinställning till frågan som vi har i Sverige. Är det då en fråga vi vill att våra parlamentariker ska driva i EU? Och är vi i så fall beredda att acceptera det beslut som tas även om det innebär ett mycket mer restriktivt förhållningssätt än det vi har idag? Eller ska vi acceptera att det är som det är och låta det vara för att skydda vår egen relativt fria abortlagstiftning eller för att respektera andras mer restriktiva hållning? Är det här alls en fråga EU ska besluta om? Eller är det kanske så att det huvudsakliga (åtminstone för tillfället) ska vara att försäkra sig om att kvinnor som åker från ett EU-land till ett annat för att utföra en legal och säker abort inte ska kunna straffas för det när hon kommer hem?

Den sista punkten känns under alla omständigheter ganska självklar för mig. En handling som är legal på den plats och vid den tidpunkt den utförs ska givetvis inte kunna bestraffas för att den senare eller på annan plats är/blir förbjuden. Livet skulle bli helt omöjligt om alla människor tvingades att memorera alla lagar som gäller i alla länder man någon gång eventuellt skulle kunna tänkas besöka och dessutom försöka förutse vilken ny lagstiftning som kan bli aktuell i varje land innan man utför någon handling alls. Det vore ju helt ohållbart.

Några tankar på vägen hem från riksmötet

Det blev aldrig någon uppdatering skriven igår om vad som hänt på riksmötet. Inte heller det här inlägget kommer att ge någon utförlig rapport utan istället kommer jag de närmaste dagarna att göra inlägg kring frågor jag betraktar som intressanta som dök upp under de här dagarna. Den som vill veta mer om vad som hände kan titta in på partiets hemsida där man också kan se våra ministrars anföranden.

Fokus för årets riksmöte har (av uppenbara skäl) legat på europafrågor. Det måste sägas att det är helt fantastiskt att någon gång ibland ha möjlighet att åka iväg på en sådan här aktivitet där flera hundra människor är samlade som alla är (för all del i varierande grad, men ändå) positiva till Europa. I min vardag upplever jag att folk i bästa fall är ointresserade och i värsta fall direkt fientliga till EU och europafrågorna. Så de här dagarna har i alla fall givit mig en hel del extra energi och idéer för att jobba vidare med europafrågorna i vår. Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna blir att försöka göra klart att det är lika lite nödvändigt att se EU som perfekt och färdigt för att kunna engagera sig i europafrågorna som det är att hålla med om allt som kommer ur den kommunala eller statliga organisationen för att kunna engagera sig i den lokala eller nationella politiken. Därmed inte sagt att en i grunden positiv attityd inte ökar trovärdigheten när man väl kritiserar något, för så är det ju såklart också.

Europa är självklart en del av både Sverige, Västernorrland och Örnsköldsvik och det omvända borde vara precis lika självklart. Det är dags att sluta vela, sluta avvakta och istället acceptera detta självklara förhållande. Dags att sluta kasta grus i maskineriet och istället skapa visioner för hur vi kan göra Europa bättre. Kort sagt, det är dags att säga Ja till Europa!

EP-val och demokrati

Den 7:e juni är det som bekant val till Europaparlamentet och imorgon kör vi igång en studiecirkel om EU och europasamarbetet tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan så den här kvällen kommer i huvudsak att användas till att göra klart förberedelserna inför den första sammankomsten.

I de tidigare EP-valen har valdeltagandet varit skrämmande lågt. I hela landet har det legat kring 38% och här i Örnsköldsviks kommun ännu lägre, omkring 35%. Inte särskilt bra ur ett demokratiskt perspektiv och jag har egentligen ganska svårt att förstå det. Jag menar, ingen vettig människa skulle ju avstå från att rösta i kommunvalet med hänvisning till att man inte tycker om den politik den sittande s-majoriteten för eller låta bli att rösta i riksdagsvalet för att man inte tycker om den politik regeringen för. Det vore ju helt absurt. Men av någon anledning är det helt acceptabelt att inte rösta i EP-valet för att man inte tycker om den politik som kommer därifrån. Fast än vanligare är förstås att det beror på att man inbillar sig att Europaparlamentet inte fattar beslut i mer meningsfulla frågor än vilken storlek jordgubbar får ha eller vinkeln på gurkor.

Otroligt mycket har hänt med EU under de 14 år Sverige varit ett av medlemsländerna men av någon anledning har varken vi i de politiska partierna (och då särskilt våra parlamentariker) eller media varit särskilt duktiga på att informera väljarna om den utvecklingen. Vi gör EU till något tråkigt och komplicerat och som ändå inte spelar så stor roll. Valet till Europaparlamentet blir till något slags extra påkostad opinionsmätning av det inrikespolitiska läget i den mån man alls orkar bry sig och valdebatterna tenderar att handla om frågor som det ändå inte är Europaparlamentet som beslutar om.

De första två punkterna (dvs. tråkigt och komplicerat) passar i hög utsträckning också in på det studiematerial som är framtaget för partiets studiecirklar om EU. Det fokuserar ju på helt fel saker. Vem kommer inför valet 2010 att sätta sig och ha studiecirklar där man tar upp riksdagens remissförfarande, högsta domstolens befogenheter, lista de statliga myndigheterna och på vilka orter de har sina huvudkontor, osv? Det kommer ju såklart ingen att göra. Så varför är det de sakerna vi ska prata om när det gäller EU? Är det inte mer relevant att ha något slags grepp om partigrupperna, mandatfördelning, vilka de aktuella frågorna är, vad som är stora budgetposter, vilka frågor vårt eget parti driver i parlamentet,etc?