Tankar om de organiserade religionernas gudsuppfattning

Påsken är här... Ägg, kycklingar, fjäderprytt ris och påskkärringar till trots så är det på grund av religionen vi firar den. Följaktligen kan man också lite här och var hitta debattinlägg kopplade till religion (det kan man iofs annars också, men ändå...). Några jag hittade på Newsmill idag handlar om hur bokstavligt religiösa skrifter (och framförallt Bibeln) ska tolkas. En fråga som är lite extra aktuell nu när påven och katolska kyrkan kommer med uttalanden som är mer och mer absurda (om bl.a. kondomer, aborter, homosexuella präster).

Själv tänker jag ungefär så här; organiserad religion är i grunden ett sätt att organisera ett samhälle och upprätthålla ordningen där tron på något gudomligt väsen blir motivationen eller drivkraften för människor att acceptera reglerna. Reglerna utformas utifrån de förutsättningar som gäller när de tillkommer (det är lika sant oavsett om man tror att de utformades av människor eller meddelades av gud) och fyller då också en praktisk, stödjande funktion i samhället.

Det här blir problematiskt när man sedan kräver att regler som en gång införts ska fortsätta gälla för tid och evighet långt efter att de tjänat ut sin roll och alltså inte längre fyller någon praktisk, stödjande funktion i samhället. Man utgår ifrån att gud har meddelat förhållningsregler, inte för att hjälpa sin skapelse att fungera, växa, utvecklas och ha det bra utan bara för sitt eget höga nöjes skull och för att göra livet besvärligt. Vanligen bygger också de organiserade religionerna på att den upplevelse av gud som några få särskilt utvalda personer (som dessutom varit bekvämt döda i århundraden) hade är viktigare än den upplevelse av gud som du eller jag har idag. Guds ord är alltså inte bara evigt utan det är dessutom så att ju äldre det är desto mer värdefullt. Det här vittnar om en ganska konstig gudsuppfattning kan jag tycka.

För tydlighetens skull vill jag klargöra att det här handlar om min syn på konceptet organiserad religion. Personlig tro är något helt annat som jag har all respekt för.

Slutligen (och helt orelaterat till resten av mitt inlägg) så har Politikerbloggen lyckats igen. Jag har personligen svårt att se något större nyhetsvärde i Rick Falkvinges statusmeddelande från Facebook...men tydligen finns det ett... :-)

Är abort en mänsklig rättighet?

Jag lovade att återkomma med tankar kring några av de intressanta ämnen som kom upp under riksmötet. Ett av ämnena som kom fram i en paneldiskussion med de fem toppkandidaterna på EP-listan gällde hur man ska se på rätten till abort och framförallt hur man ska jobba med frågan i Europa.

Det är ju en fråga som helt klart har blivit aktuell på sista tiden efter händelserna i Brasilien. En nioårig flicka blev gravid med tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Läkarna bedömde att hon var alldeles för ung och graviditeten hotade hennes hälsa och rentav hennes liv. Därför utfördes en abort efter godkännande från flickans mamma. Modern och läkarna blev därefter exkommunicerade av katolska kyrkan (det är, för mig, lite oklart om det också gäller för den nioåriga flickan). Tydligen så gjordes då bedömningen att fostren hade större rätt till liv än den våldtagna nioåringen. En bedömning som enligt Maria Hasselgren, informationsansvarig för svenska katolska kyrkan, kan ifrågasättas eftersom även den nioåriga flickan har rätt att värna sitt liv.

Även om man från Vatikanens håll har försvarat bannlysningen så verkar det nu som om de brasilianska biskoparna upphäver den.

Men Brasilien ligger ju inte i Europa så vad har det här med europeisk abortlagstiftning att göra? Jo, det är ju såklart inte bara i Brasilien man inte har samma grundinställning till frågan som vi har i Sverige. Är det då en fråga vi vill att våra parlamentariker ska driva i EU? Och är vi i så fall beredda att acceptera det beslut som tas även om det innebär ett mycket mer restriktivt förhållningssätt än det vi har idag? Eller ska vi acceptera att det är som det är och låta det vara för att skydda vår egen relativt fria abortlagstiftning eller för att respektera andras mer restriktiva hållning? Är det här alls en fråga EU ska besluta om? Eller är det kanske så att det huvudsakliga (åtminstone för tillfället) ska vara att försäkra sig om att kvinnor som åker från ett EU-land till ett annat för att utföra en legal och säker abort inte ska kunna straffas för det när hon kommer hem?

Den sista punkten känns under alla omständigheter ganska självklar för mig. En handling som är legal på den plats och vid den tidpunkt den utförs ska givetvis inte kunna bestraffas för att den senare eller på annan plats är/blir förbjuden. Livet skulle bli helt omöjligt om alla människor tvingades att memorera alla lagar som gäller i alla länder man någon gång eventuellt skulle kunna tänkas besöka och dessutom försöka förutse vilken ny lagstiftning som kan bli aktuell i varje land innan man utför någon handling alls. Det vore ju helt ohållbart.