Semestervikarieutbildning och försommarläsning

I två dagar har jag varit på utbildning för att kunna ägna åtta veckor i sommar åt att göra samma sak som jag gjort sedan i februari. Självklart är det bra (rentav nödvändigt) att det ordnas en ordentlig utbildning för alla semestervikarier inför sommaren. Jag kan bara inte tycka att den gav mig särskilt mycket. Kanske beror det på att jag har hunnit jobba för mycket redan. Kanske beror det på att jag är 29 år, inte 19, och själv har hållit i utbildningsdagar för sommarjobbande gymnasieungdomar (låt vara inom ett helt annat verksamhetsområde). Eller kanske för att jag, efter det här årets studier, ser att även om utbildarna må vara väldigt duktiga på sina respektive yrkesområden så är de inte pedagoger. Vilket man naturligtvis inte kan begära heller. För naturligtvis var det några nya saker som togs upp...en och annan av dem har rentav väckt tankar och kommer förhoppningsvis att leda till positiv utveckling så småningom när det har processats färdigt.

Jag har också i dagarna, på rekommendation, läst Martina Haags I en annan del av Bromma (har inte tidigare läst någon av hennes böcker) och verkligen skrattat högt åt en del scener. Minns faktiskt inte när jag senast gjorde det åt en bok...kanske kan det ha varit Liftarens guide till galaxen. Som omväxling överväger jag att härnäst ta mig an Vladimir Majakovskijs diktsamling Ett moln i byxor alternativt Tomas Tranströmer.

Om "bra" och "dålig" litteratur

Jag har ofta tyckt att uppdelningen i s.k. "bra" och "dålig" litteratur är meningslös. Olika sorters läsning fyller olika sorters behov vid olika tidpunkter. Personligen så läser jag lika gärna Barbara Cartland som Jane Austen, lika gärna fantasy som filosofiska texter, lika gärna en modern deckare som Dostjevskij och väljer lika gärna ett seriealbum som en nobelpristagare. Det ena utesluter inte det andra, de fyller olika behov vid olika tidpunkter. Däremot hade nobelpristagare och klassiker inte intresserat mig det minsta om inte sagor, fantasy, romance, deckare och ungdomsböcker av olika slag (liksom för den delen film, tv-serier och seriealbum) redan hade grundlagt en djupt rotad uppskattning för historieberättande.

Jag instämmer mao med mycket av det Camilla Läckberg skriver på Newsmill om läsande och litteratur. Att hacka på s.k. "skräplitteratur" ökar inte människors benägenhet att läsa "finlitteratur". Mer läsning av s.k. klassiker i skolan kommer inte att öka elevernas frivilliga läsning. Det viktigaste borde rimligen vara att hjälpa eleverna att etablera en positiv relation till läsande och litteratur. Det uppnår man inte genom tunglästa, svårtillgängliga texter.

Visst finns det, som jag varit inne på tidigare, poänger med att skolan förmedlar kunskaper om kulturarvet, litterära genrer och epoker. Däremot ska man inte inbilla sig att det kommer locka någon till läsning som inte redan har en i grunden positiv inställning till läsande och litteratur. Det är alltså min fasta övertygelse att det ur det här perspektivet är betydligt viktigare att uppmuntra att eleverna läser (oavsett vad det är) än det är vad de läser.

Sommaren är här.

Nu var det ett tag sedan det hände något på den här bloggen så jag tänkte att det var dags att göra något åt saken. Har själv legat däckad under veckan men har så smått börjat återhämta mig. Trist att behöva ligga sjuk när det äntligen blivit sommar på riktigt! Jag hoppas att det håller i sig så jag också får njuta av lite sommarvärme!

Jag har också precis fått veta att jag blivit nominerad till både landstings- och riksdagslistan! Det är iofs ingen garanti för någonting alls, först ska ju provval och nomineringsmöte hållas. Så det blir först i oktober (om jag minns rätt) som det blir klart om jag faktiskt kommer med på någon av listorna, men bara att bli nominerad är ganska spännande i min värld.

Nu när min hjärna är lite mindre full av slem så jag börjar orka med att läsa någonting igen är det dags att tag i någon del av bokhögarna som ligger och väntar på mig. Det blir mycket filosofi (med lite olika inriktningar) och en dos nationalekonomi som huvudsaklig sommarläsning i år. (Men naturligtvis blir det en del skönlitteratur också.) Ska försöka återkomma med något slags rapporter av (förhoppningsvis) intressanta tankar som uppstår under läsningen...

Bildbevis

Sladden som var spårlöst borta när jag skrev om romancelitteratur har nu kommit till rätta så det var i alla fall ingen som hade ätit upp den. Så nu kommer också ett antal bildbevis. Först mina exempel på fruktansvärda bokomslag:


I samband med den utflykt för att titta på bävrar som tant gredelin berättade om tidigare hittade vi också tecken som tyder på en konspiration mellan bävrarna och tomtarna för att ta över världen. Titta på bildbevisen och bedöm själv! :-)

Tant blå avger sina svar om romancelitteraturen

Det verkar som om ingen av oss klarade att presentera ett svar på den senaste utmaningen inom utsatt tid. Själv somnade jag ifrån alltihop igårkväll och var säker på att jag skulle vara den enda som inte presterat något svar, men tydligen blir mina svar de första...

1. Den första frågan handlade om vad som är det bästa respektive det sämsta med romancelitteratur.

Det sämsta är utan tvekan omslagen! Här var det tänkt att jag skulle lägga in några bilder med exempel på helt förskräckliga omslag ur min egen bokhylla, men någon har gömt eller ätit upp sladden så det går inte att flytta över fotot från mobilen till datorn.

Det bästa skulle jag nog säga är variationen. Vid första anblicken kan det tyckas vara en genre med ett ganska begränsat tema, men det kunde inte vara längre från sanningen. Hjälten kan vara advokat för ett stort företag som vill köpa upp hela kvarteret där den lilla hattaffären hjältinnan ärvt efter sin mor ligger och riva allt för att bygga ett nytt köpcentrum. Eller hjältinnan som guvernant/hushållerska och hjälten som husets herre, gärna med ett spöke eller en mentalsjuk före detta fru med i bilden. Eller varför inte en valkyria och en vampyr som deltar i en skattjakt efter övernaturliga föremål? Tidsresenärer, cowboys, pirater, harem, slott, spöken, häxor, varulvar, arvtagerskor, sjuksköterskor, grevinnor på obestånd, dolda identiteter, missförstånd, kidnappningar, yrkesmördare och stora hemligheter är alla vanliga fenomen som kan förekomma i nästan vilka konstellationer som helst.

2. I centrum för romanceberättelsen står alltid paret och det är de enskilda karaktärerna som den andra frågan gällde. Vilka 3 karaktärer ur romancelitteraturen som man känner lite extra starkt för. Det har verkligen varit jättesvårt att välja. Det hade kanske varit lättare att utse de man (eller i alla fall jag) avskyr mest innerligt, som Richard från Laurell K Hamiltons Anita Blake-böcker. Hur som helst, here goes...

2a) Det första valet var inte fullt lika svårt som resten. Med tanke på att Pride and Prejudice av Jane Austen är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier, så är det så klart också så att Elisabeth Bennett och mr Darcy ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Hon må vara ung och naiv och han kanske saknar social kompetens, men de är båda intelligenta människor med hjärtat på rätta stället.

2b) Av någon anledning har jag verkligen fastnat för Diana Gabaldons Outlander-serie. Claire (sjuksköterska från 1940-talet) må irritera mig till vansinne ibland med sina ogenomtänkta galenskaper, men allt det andra...miljöerna, äventyren, karaktärsgalleriet, och (let's face it) hjälten, Jamie Fraser, har fångat mig. Bildad skottsk adelsman med ett pris på sitt huvud under och efter Bonnie Prince Charlies uppror mot engelsmännen (mitten av 1700-talet för den som inte kan sin skottska historia...och ja, det innebär att tidsresor är inblandade).

2c) Jamie Vegas från Kelley Armstrongs Women of the Otherworld-serie är också något av en favorit. Hon är inte lika ung och oerfaren som de flesta andra hjältinnor och hon har en ganska realistisk uppfattning om sina egna förmågor. Hon inbillar sig varken att hon är briljant på saker hon inte kan eller att hon är värdelös på sånt hon är fantastisk på. Dessutom är hon ganska lättsam och underhållande. (Hon påminner mig också lite om en annan favorit, Surreal SaDiablo från Anne Bishops Dark Jewels-serie...fast Jamie Vegas är ett tv-medium och en sann necromancer (mer i betydelsen andebesvärjare än svartkonstnär), inte en prostituerad lönnmördare som Surreal.)

3. Slutligen så gällde det 3 scenarion ur den klassiska romancelitteraturen som är lite extra tilltalande. Det var nästan svårast eftersom det helt och hållet beror på hur konceptet används om det blir bra eller inte. Men visst finns det vissa varianter som är mer tilltalande än andra (när de används på ett bra sätt).

3a) Jag uppskattar när det finns något mer som är centralt i boken än själva kärlekshistorien. Äventyr, gärna med något slags tävlingsmoment i stil med den övernaturliga, våldsamma och ganska grymma skattjakt som utgör bakgrunden för historien om Kaderin the Coldhearted och Sebastian Wroth (och till viss del även Mariketa the Awaited och Bowen Mac Rieve) i Kresley Coles Immortals after Dark-serie kan vara ett bra alternativ.

3b) Jag är ganska förtjust i den onda styvmodern (eller mostern, fastern, systern, etc) när hon görs på ett bra sätt. Den lögnaktiga, manipulativa intrigmakerskan som är så tröttsam i verkligheten kan verkligen vara helt fantastisk och oerhört underhållande i litteraturen (eller på film eller i tv för den delen).

3c) Hjältinnan på flykt med hemlig identitet (oftast undan ett oönskat äktenskap eller någon annan typ av krav från familjen) är en variant som aldrig upphör att fascinera oavsett om hon rymmer med pirater, cirkusen, rodeon eller bara på egen hand och snabbt blir tillfångatagen endera av hjältens underlydande armé, hans rövarband eller bara han själv alternativt av ärkeskurken som också försöker förföra henne, säljer henne till ett harem eller på annat sätt ställer till med förtret.

Bokpaket och lite mer sexköpsdebatt

Idag fick jag hem båda bokpaketen jag beställde förra veckan så nu har jag massor av spännande saker att läsa som väntar på mig. Med tanke på vilken uppståndelse det blivit kring sexköplagen* så känns det ganska rimligt att det första jag läser ur paketen blir Petra Östergrens Porr, horor och feminister.

Annars är Sarah Wendell och Candy Tans Beyond Heaving Bosoms definitivt läsning jag ser fram emot. En seriös analys av romancelitteratur där baksidestexten bland annat utlovar diskussion av:

- The heroine's irresistible Magic Hoo Hoo and the hero's untameable Wang of Mighty Lovin'

- Sexual trends. Simultaneous orgasms. Hymens. And is anal really the new oral?

- Romance novel cover requirements: man titty, camel toe, flowers, long hair, animals, and the O-face

- Are romance novels really candy-coated porn or vehicles by which we understand our sexual and gender politics?

Och det är såklart också litteratur ur genren som finns med i bokpaketen. Framförallt kännde jag att det var dags att se vad som egentligen är grejen med hela cowboy-vurmen i mycket romancelitteratur. Helt slumpmässigt blev det Lorelei James Long Hard Ride som får stå för min introduktion till konceptet. Jag väntar mig någon slags hyllning till manlighetsideal i stil med Zeb och Luke Macahan i den gamla klassiska tv-serien, men man vet aldrig. Jag återkommer i frågan...

Övrigt innehåll i de här bokpaketen var: Bone Crossed av Patricia Briggs, Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist, Relentless av Lauren Dane och Klassisk feminism av Louise Persson. Sammantaget en rätt spännande blandning som jag nu omedelbart ska sluta skriva om och börja läsa av istället.


* Flera länkar till olika debattartiklar, intervjuer och radiodebatter finns i mitt blogginlägg från igår. Sedan dess har bland annat Cecilia Wikström och Alexander Bard debatterat frågan i Kvällsöppet i TV4 igår, flera nya debattartiklar har publicerats på Politikerbloggen (bl.a. av Alexander Bard och LUF-ordföranden Frida Johansson Metso) och SVT opinion (bl.a. av Mattias Ericson och Hanna Wagenius) och frågan diskuterades i Kvällspasset i P3 igårkväll. Dessutom kommer den att tas upp i kvällens Debatt i SVT.

Romance - det skamfyllda gettot

Jag hittade precis de här två länkarna till två fantastiska artiklar om...ja, hur översätter vi egentligen romance novel till svenska? Jag kommer inte på någon bra översättning just nu så romance it is.

Alla vi som någon gång med stor förtjusning läst någon bok i genren och berättat om det för någon annan (eller rentav blivit upptäckta med boken i handen!) vet precis vad författarna pratar om. Den nedlåtande, föraktfulla attityden genren ofelbart möts av (och man själv som läsare också riskerar att drabbas av). Och visst är det mycket i genren som inte förtjänar bättre (precis som i alla andra genrer), men det finns faktiskt en hel del som är bra också. Och framförallt, det är inte på något sätt nödvändigt att vara dum i huvudet för att uppskatta romanceböcker. Det är alldeles uppenbart att Beyond Heaving Bosoms måste ingå i mitt nästa bokpaket...

Berättarröst i film?

Igår kväll såg jag Australia. Det här ska inte bli någon recenssion av filmen, men däremot vill jag diskutera konceptet med att använda en berättarröst i film och särskilt när den tillhör en av karaktärerna. I böcker måste det finnas någon typ av berättare, annars blir det ingen historia och då kan subjektivt berättande ur en karaktärs perspektiv bli riktigt bra om det görs rätt. Det gäller att författaren verkligen håller sig till vad det är sannolikt att karaktären skulle märka, förstå, värdera, bry sig om, känna till, osv baserat på hur han/hon i övrigt framställs (intressen, personlighet, förkunskaper, osv). George RR Martin använder sig t.ex. av konceptet på ett alldeles utmärkt sätt i serien A Song of Ice and Fire. Men oftast funkar det så klart inte lika bra. Finns det något mer irriterande än en karaktär som beskrivs ha ett hett temperament som aldrig någonsin tappar humöret? Eller beskrivs som kompetent men virrar omkring oförmögen att göra någonting rätt? Eller ska föreställa nästan läskigt smart men som missar de mest uppenbara saker och begår korkade misstag? Osv.

I film finns inte samma behov av subjektivt berättande. Vi får ju ändå, under alla omständigheter, se historien utifrån. Vi får inte följa hur någon annan uppfattar världen eller tänker kring det som händer, det som i böcker är det intressanta med konceptet, eller i alla fall har jag aldrig sett konceptet använt på det förra sättet och det senare vore bara dåligt berättande i film. Möjligen kan man säga att den historia som berättas är den karaktärens subjektiva minnesbild av vad som hände. Men inte ens det stämmer ofta eftersom filmerna tenderar att inkludera massor av saker som berättarkaraktären (som av någon anledning ofta är/var ett barn) inte var med om, inte såg eller hörde och som det dessutom är osannolikt att någon skulle ha berättat.

Så varför envisas med konceptet om man ändå inte vill använda sig av dess logik? Jag kan, så här på rak arm, inte komma på en enda film som faktiskt blivit bättre av att det konceptet används. Australia var i alla fall inte ett exempel på lyckat användande (och då tyckte jag ändå väldigt mycket om filmen i övrigt). Jag tar gärna emot förslag på film där konceptet använts på ett bra sätt och verkligen tillfört något för jag skulle gärna vilja se det göras också och jag är övertygad om att det finns exempel.

Anita Blake på TV...

Jag upptäckte redan för ett bra tag sedan att det fanns planer på att göra en TV-serie av Laurell K Hamiltons Anita Blake-böcker och blev helt fascinerad. Nu verkar det som att man kommit ganska långt och räknar med att den ska kunna sändas redan nästa sommar.

Jag har verkligen ingen som helst aning om vad man ska kunna förvänta sig av serien. De tidiga böckerna i serien är riktigt bra (om inte otroligt välskrivna) och skulle säkert göra sig i visuellt format. Frågan är hur nära man kommer att följa böckerna och hur det i så fall kommer att vara upplagt. Kommer första säsongen att utgöras av första boken (men med viss utfyllnad)? Eller kommer man att använda karaktärerna och miljöerna men strunta helt i händelserna i böckerna? Eller vad? Jag tänker spontant att böckerna från Narcissus in Chains och framåt inte kommer att filmas...eller i alla fall inte följa böckerna särskilt detaljerat... Men det är ju å andra sidan ganska långt in i serien. Låt oss först se vad det blir av den första säsongen och om det alls blir mer än så. Tills vidare tänker jag i alla fall känna mig försiktigt förhoppningsfull...

Glad överraskning.

Jag kom hem idag och hade inte bara ett, utan två stycken bokpaket som väntade på mig. Massor av sidor av äventyr som väntar på mig. Det mesta i genren känd som paranormal romance, (ingen högkvalitativ litteratur m.a.o. men ack så underhållande) bl.a. av författare som Charlaine Harris (böckerna om Sookie Stackhouse som TV-serien True Blood är baserad på) och Anne Bishop. Hade det inte varit för att jag ska jobba några timmar imorgon och har en studiecirkelsammankomst om euron att förbereda hade jag lätt kunnat tillbringa hela helgen med näsan i en (eller mer sannolikt flera) av mina nya böcker...

Ännu en melodifestivaldeltävling avgjord...och lite bokrea också

Så har då även den fjärde och sista deltävlingen avgjorts och alla bidragen är presenterade. Den sista deltävlingen var något av en besvikelse faktiskt...tyckte nästan allting bara kändes platt och ointressant. Till finalen i Globen gick i alla fall Agnes i en helt vansinnig figursydd dräkt i guldpaljetter och Marina Ernman som nog faktiskt ändå får sägas vara min favorit den här gången.

Till Andra chansen som avgörs i Norrköping nästa helg tog sig Sarah Dawn Finer som där får möta Scotts och Star pilot som möter Amy Diamond. Den internationella juryns nominering föll den här gången på Sarah Dawn Finer.

De övriga duellerna i Andra chansen kommer att stå mellan BWO och Lili & Susie resp. Caroline af Ugglas och Rigo & The Topaz Sound featuring Red Fox. Mitt tips är att Lili & Susie kommer att ta den ena finalplatsen. Den andra är svårare att bedömma, men jag hoppas nog faktiskt lite på Rigo & The Topaz Sound featuring Red Fox. Vi får se hur det går på lördag.

När det gäller bokrean som jag skulle ge mig ut och titta på igår så blev det en ganska kort och halvhjärtad utflykt. Det innebär att det inte blev några roliga uppslagsverk eller så den här gången eftersom det brukar kunna krävas ett visst mått av engagemang för att hitta dem. Några böcker av Selma Lagerlöf blev det i alla fall, närmare bestämt Gösta Berlings saga, Jerusalem, Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld. Och jag fick också med mig Den femte sanningen av Doris Lessing hem. Men bokrean är ju inte slut än, så chanserna är relativt goda för att det kommer hinna bli fler besök på bokrean och mera böcker till mina bokhyllor!

tentaångest, bokågest, litteraturågest!

Mitt i allt tentapluggande känner jag ett slags behov av att skriva av mig lite! Jag vill så oändligt mycket hellre läsa färdigt Dagen efter av Lionel Shriver än traggla mig igenom de olika mekanismerna för trombocyt hämning *suck*. Dessutom ligger Peter Robinsons Kall som graven också och spökar på sängbordet.

Kall som graven gjorde mig däremot grymt besviken! Den skrevs nämligen redan 2000 och ska egentligen ha kommit ut mellan En ovanligt torr sommar och I ondskans spår, det är verkligen över mitt förstånd att Minotaur inte gett ut den för än nu. Dessutom kommer hans nya All the colours of darkness inte ut på svenska för än 2010. Och jo, jag borde väl läsa den på orginal språket efter som att engelskan inte är ett problem men i fallet med deckare och liknande litteratur så tror jag inte att så mycket går förlorat i översättningen! Men men det blir väl som sagt var tvunget att skaffa den på engelska nu.

Hur som helst... det jag egentligen hade tänkt skriva om är den nya litteraturtidningen Vi läser. Har idag, trots behovet av att tentaplugga, nämligen traskat ner på stan för att köpa den och jag blev inte besviken! Verkar hur kul och intressant som helst och dessutom relativt lättillgänglig, helt i linje med min syn på läsningen och litteratur... att den ska vara tillgänglig för alla oavsett hur avancerad läsare man är. Jag tycker att det verkar finnas nått för alla i den. Har inte hunnit läsa allt för att sambon har gömt undan den i hopp om att det ska få mig att tentaplugga lite mer.

Har också några nytillskott till bokhyllan att rapportera om, det har ju varit kilopris rea på akademibokhandeln! Så nu har Lena Anderssons Duck city, Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek, Anaïs Nins Venusdeltat och Jeanette Wintersons Fyrväktaren också letat sig in i min bokhylla!

När skall jag hinna läsa allt?