Lagstiftning som bromsar utvecklingen

I veckan trädde IPRED-lagen ikraft. Samtidigt sjönk det svenska internetanvändandet med ungefär 40% skriver DN även om man inte kan säga med någon bestämdhet att IPRED skulle vara hela förklaringen. The Pirate Bay uppger att de inte märkt av någon större minskning av trafik (ungefär 3,5%).

På Newsmill idag skriver Jon Karlung, vd för Bahnhof, att den nya lagen är en katastrof för svensk ekonomi, att den sätter stopp för vad som annars kunde bli den stora framtidsbranchen. Björn Högberg menar, också på Newsmill, att hetsjakten på fildelare minskar kommunikation, kultur- och idéutbtyte mellan människor och därmed gör oss dummare än vi annars skulle varit. Och André Rickardsson som enligt DN är IT-säkerhetsexpert och tidigare SÄPO-medarbetare menar i samma tidning att rättsväsendets kunskaper om IT-frågor är så dålig att den kraftigt hotar rättssäkerheten. Jämförelsen görs rentav med häxprocesserna.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag tycker det är alldeles galet att vi ska ha särskild lagstiftning till för att skydda föråldrade affärsmodeller. Jag tycker absolut att det ska vara möjligt att leva på kreativ, skapande verksamhet. Men som med all annan verksamhet så är ju förutsättningen att man då också hittar affärsmodeller som folk faktiskt är beredda att köpa. Det som pågår nu är ju likvärdigt med att man hade förbjudit bilen med hänvisning till att hästhandlarna har rätt att kunna leva på sitt arbete (och sedan givit hästhandlarna den lagliga rätten att själva hindra människor från att utveckla, jobba med, köra, åka i eller alls befatta sig med bilar. Även hästhandlare har såklart rätt att leva på sitt arbete, förutsatt att någon faktiskt vill köpa hästarna. Men varför ska lagstiftningen försöka stoppa utvecklingen av bättre alternativ?

Spotify, som jag själv blev prenumerant av i veckan, är ett alldeles utmärkt exempel på ett bättre alternativ. Det är lagligt, upphovsmännen får betalt för sitt arbete, jag har tillgång till hur mycket musik som helst, jag behöver inte ha en massa filer som ligger och tar plats på datorn och det är till ett klart överkomligt pris (en hundring i månaden). Varför kunde inte industrin själva ha kommit på den här lösningen redan innan man inledde processerna mot Napster, back in the day?

Blandad kompott den här veckan

I onsdags kväll genomfördes den tidigare nämnda cafékvällen om sjukhusets framtid. Utan att ha räknat efter så bedömmer jag att det var ett 30-tal personer som kom till Brownies och lyssnade på och ställde frågor till panelen. Det var ett antal intressanta punkter som lyftes fram bl.a. Landstingets (sedan lång tid) halvtaskiga ekonomi och bristen på aktiva åtgärder för att komma tillrätta med problemen och vikten av att det nu blir en rejäl debatt kring organisationen av sjukvården och att vi hittar modeller för att utnyttja skattemedlen på ett mer effektivt sätt för att i framtiden kunna garantera patientsäkerhet och en god kvalitet på sjukvården. Annars så var nog den största lärdomen för oss som arrangerade att vi behöver sätta tydligare ramar som begränsar taltiderna i framtiden.

En annan intressant händelse i veckan är att det till slut blivit dags att avskaffa kårobligatoriet. En helt vansinnig inrättning från första början. Det finns ingen människa med vett och sans i behåll som tycker att det ska vara tvång på att vara medlem i facket för att få ha ett jobb och då är det väl inte konstigare att man inte heller ska kunna tvinga människor att vara medlem i en motsvarande organisation för att få studera. Hoppas bara att man snart tar bort (eller åtminstone rejält höjer) fribeloppet också.

En mindre rolig händelse i veckan var ju annars IPRED-lagen som röstades igenom i onsdags. En lag som jag har svårt att se något som helst positivt med. Jag hörde någon säga att det faktum att det finns människor som kör rattfulla inte hindrar oss från att lagstifta mot rattonykterhet och det är ju alldeles sant. Men den förkrossande majoriteten av befolkningen tycker nog faktiskt ändå att det faktiskt är fel att köra rattfull med tanke på vilka risker det innebär för medtrafikanter. När det gäller fildelning finns helt enkelt inga sådana sociala normer till stöd för lagstiftningen. Särskilt svagt är stödet bland ungdomar, men även äldre generationer tenderar i allt högre utsträckning att se det som ett naturligt inslag. På sin höjd kanske man likställer det med lagstiftningen mot att gå mot röd gubbe eller lagen om att använda cykelhjälm.

Från förespråkarnas av lagen sida vill man gärna göra det här till en fråga om huruvida det ska gå att leva på skapande verksamhet eller inte. Jag har svårt att se att det är det som är problemet här. Som jag ser det handlar frågan snarare om en industri som från första början har varit, och fortfarande är, obegripligt ointresserad av att anpassa sina affärsmodeller efter en omvärld i förändring och ta tillvara alla de nya möjligheter som den tekniska utvecklingen erbjuder och därmed om ifall vi verkligen ska ha lagstiftning som ska försöka hjälpa dem att stoppa en utveckling som de valt att inte ta del av och utnyttja? Jag kan i alla fall lätt säga att den s.k. underhållningsbranchens sätt att hantera den här frågan och sina kunder inte gör mig särskilt benägen att vilja köpa deras produkter.

Och det börjar dessutom verka som om kärnkraften blir en valfråga 2010 sedan förhandlingarna för att åstadkomma en blocköverskridande energiöverenskommelse havererat. Även om jag känner mig lite tveksam till kärnkraften som liksom oljan är en ändlig energikälla så tycker jag ändå att regeringens överenskommelse med stora satsningar på förnyelsebara energikällor är bra.