Surrealism i vardagen :-)

Semestern är över och det är dags att börja ta tag i saker igen. Det känns bara så surrealistiskt på något sätt. Dels inledde jag ju med att ha rört ihop veckorna så det blev fullt kaos i min hjärna innan jag lyckades få ordning på det som behövde lösas, men sedan återstår ju bara ungefär två och en halv vecka innan jag slutar jobba och blir lärarstudent i Umeå istället.

En annan lite surrealistisk, eller i alla fall rejält otippad, grej var resultatet vi presterade i årets upplaga av Kubbyran som arrangeras av Sidensjö IK varje sommar. De senaste tre åren har vi ställt upp med ett lag från Idrottens Hus och ambitionen brukar ungefär vara att ta oss vidare från gruppspelet (vilket vi också lyckats med varje år) men allt annat är en bonus. Så det var något av en chock att vi faktiskt tog oss till b-finalen i år. Den förlorade vi för all del, men att vi alls kunde ta oss dit var ju något av en överraskning. En bild på oss, prydligt uppradade, vid prisutdelningen finns här.

Att tänka eller känna?

Så var det då sista semesterveckan för den här sommaren. Allt det där som jag hade planerat att läsa i sommar har det blivit något mindre av än tänkt. Istället har jag åkt omkring en hel del (till Umeå, Vännäs, Eskilstuna, Stockholm, Malmköping, Karlstad och Umeå igen), träffat både kompisar och helt nya människor, sett nya saker och fått en hel del nya insikter.

Den kanske viktigaste insikten (som jag naturligtvis förstått redan tidigare på en språklig och intellektuell nivå men nu till slut verkligen har fattat) är att det inte alltid är så bra att tänka, analysera, intellektualisera och rationalisera kring allt. Ibland behöver man faktiskt stänga av hjärnan lite och bara känna. Och större delen av tiden är det antagligen bra om man kan hitta en bra balans däremellan.

Eftersom jag själv i dagarna brottas en hel del med just att försöka koppla bort hjärnan lite (för att bli bättre på att hantera mitt känsloliv) så var det intressant att hitta den här artikeln av Jan Söderqvist om hur hjärnan fungerar och inte alltid är så tillförlitlig som vi gärna inbillar oss.

Och eftersom det gått lite si och så med bloggandet i sommar så har jag kommit fram till att ge Twitter en chans. Kanske blir det lättare med regelbundna uppdateringar då. Och naturligtvis finns det länkat härifrån (titta i marginalen till höger) för den som är intresserad.